Spola politisk matstyrning
Det är knappast så att Europeiska unionen kämpar för att förbättra sitt rykte när dess parlament ägnar sig åt perifera frågor som att rösta om en sojakorv får kallas korv eller om bönburgare får ha slutledet burgare då ingen av de två produkterna innehåller kött. Nu klarade sig både korven – som i svenska språket snarare handlar om en slags form än om själva innehållets beskaffenhet – och burgaren från nästan-lagstiftarna i Europaparlamentet (SVT 23 oktober).
Enligt Otto von Bismarck vill ingen inte veta hur korvar eller lagar kommer till. (Möjligen är intresset större för hur historiska personer tillskrivs citat som de förmodligen aldrig yttrat. Dick Harrison ”Roliga men falska Bismarckcitat”, SvD 11/11-14.) Så detaljerna i lagstiftningsgången från EU till riksdag hoppar vi över. Men den politiska viljan att styra upp sådant som inte hittills har inneburit några stora problem för allmänheten, eller att försöka lösa mindre eventuella bekymmer hos några särintressen utan insikt om hur stora problem det orsakar andra, den består. På alla nivåer.
Så försöker exempelvis politiker i många kommunfullmäktigeförsamlingar i detalj reglera funktioner det redan finns professionella anställda för. Maten är en sådan fråga. Här ser inte minst politiker i rödgrön dräkt sin chans att styra upp verksamheten. Det är krav på hur stor andel som ska vara ekomat, hur stor del som ska vara lokalt producerat och om hur mycket som ska vara svenskt kött. Eller på att det ska vara helt vegetariskt i skolmatsalarna och möjligen på äldreboendena vissa dagar i veckan. Den politiska toppstyrningen blir direkt obehaglig när den börjar påverka äldres möjligheter att få i sig mat de är vana vid. Men hela idén om att detaljstyra är tokig, det leder till mål som står emot varandra och omöjliga tolkningar av vad som är viktigast. Ska det som kallas ekomat vara certifierat av någon speciell organisation? Gör det att grönsaker från gården närmast skolköket går bort eftersom den inte lever upp till de kriterierna? Är en glad gris från ett företag utan kollektivavtal okej, för klubbade inte fullmäktige något sådant beslut också?
Det är förstås frestande för folkvalda att försöka få varenda verkligt eller inbillad god tanke att genomsyra kommunens verksamhet. Men då kan det vara lämpligt att själv placera sig i samma skor som den som ska lyda order och uppfylla alla mål. Hur bra skulle det bli om jag själv fick springa och fråga varenda gång jag skulle laga stuvad spenat om exakt vilken spenat, vilken mjölk, vilket mjöl och vilket salt jag fick köpa in? Och om jag får servera falukorv till eftersom det råkar vara torsdag och kommunfullmäktige har bestämt att torsdagar är köttfria dagar.
Ingen vill ha det så. Inte hemma, inte på jobbet.
Politiker ska inte pilla i detaljer, de ska lägga ansvaret för utförandet där det hör hemma. I regel blir matlagningen bäst om den som står närmast grytorna får bestämma så mycket som möjligt över planering, inköp, tillagning och servering. Sträva ditåt istället, kära politiker. Bon appétit!
