Joakim Broman: Utsläppsminskningar är bättre än klimatkompensation
Arla stäms av KO, löd rubriken i SVT i veckan (21/11), till mångas nöje.
Det är dock inte ett nötkreatur som vidtagit rättsliga åtgärder mot mejerikoncernen, utan Konsumentombudsmannen, som anser att Arla far med osanning när de på paketet skriver att deras ekologiska mjölk har "netto noll klimatavtryck”.
Rättegången pågår i veckan, men det juridiska utfallet är på många sätt redan irrelevant eftersom Arla redan i våras meddelade att de ska slopa uttrycket på förpackningarna (Supermiljöbloggen 28/4).
Då är det mer intressant att fundera över veckans debatt, där Arla fick hård kritik för att man väljer att sluta klimatkompensera, delvis som en följd av rättegången.
Mejeriet har sedan några år tillbaka bland annat finansierat trädplantering i Uganda för att kompensera för utsläpp i Sverige – det var så man räknade fram att eko-mjölken hade "netto noll klimatavtryck” – men slutar nu med det för att i stället satsa på hållbarhetsarbete på gårdarna. "Om det blir för svårt att kommunicera kring hållbarhet tror jag att det kommer att leda till att företag drar ner på sin hållbarhetsagenda", säger Victoria Olsson, hållbarhetschef på Arla Sverige till Di (21/11).
Är det då "definitionen av greenwashing”, som en twittrare uttryckte det, att Arla bara klimatkompenserar så länge man kan tjäna pengar på det?
Nja. För all del var idén om "netto noll klimatavtryck” tvivelaktig, och att Konsumentverket/Konsumentombudsmannen agerade mot det var rimligt.
Men just det faktumet är också det som talar till Arlas fördel när det kommer till företagets miljö- och klimatarbete framåt. Klimatkompensation är en blandad kompott till bransch, där effektiva projekt varvas med rena bluffar.
”Det är mycket svårt att veta hur många av de plantor som köpts av företag och privatpersoner som hade planterats ändå.”Joakim Broman
Exempelvis är trädplantering i grunden ett bra sätt att binda koldioxid, men det är mycket svårt att veta hur många av de plantor som köpts av företag och privatpersoner som hade planterats ändå. Eller om någon av dem köpts flera gånger. Andra projekt är delvis lättare att spåra, som när koldioxid fångas direkt ur luften. Men den tekniken är i sin linda och kan inte på kort sikt skalas upp.
Arlas hållbarhetschef Victoria Olsson har rätt när hon säger att olika sätt att fånga in, binda och lagra koldioxid kommer att behövas framöver. Det anser även FN:s klimatpanel IPCC. Men tills den tekniken och regleringen av området växt fram och mognat finns inga genvägar bort från utsläppsminskningar. I slutändan ska vi alla ner till "netto noll”, utan att bokföra bort utsläppen till andra platser. Hellre ett ton koldioxid i handen, än tio teoretiska trädplantor i Uganda.
