Amanda Wollstad: Vill försvarsmakten skrämma bort personalen?
Försvarsmakten får höjd budget och regeringen pekar ut personal och rekrytering som särskilt prioriterade områden. Samtidigt försämrar myndigheten villkoren för kadetterna under pågående utbildning. Hur ska försvaret kunna stärkas när den ena handen inte vet vad den andra gör?
Enligt regeringen når vi det tidigare nästan mytiska målet – och Nato-kravet – om en försvarsbudget som utgör minst 2 procent av BNP redan nästa år. Det borde vara anledning att fira.
Samtidigt är förtroendet bland många av de försvarsmaktsanställda kört i botten. Jag har tidigare skrivit om myndighetens oförmåga att få fram tillräckligt av kängor och regnställ, trots att problemen varit kända i många år. Och förra veckan kom nästa slag. Någon har nämligen kommit på att kadetterna tjänar för mycket.
Soldater, sjömän och gruppbefäl som väljer att vidareutbilda sig till officer eller specialistofficer får, efter ett avdrag, behålla en del av sin lön under utbildning. Samtidigt får de den dagersättning som tillkommer alla kadetter. Den dagsersättningen höjde regeringen i våras, från 140 till 170 kronor om dagen.
Det innebär att den totala ersättning kadetterna skulle få – grundlön plus dagsersättning – riskerar att bli högre än den lön de sedan kommer få som nyutexaminerade.
Den logiska slutsatsen hade rimligen varit att ingångslönen för nyutexaminerade officerare är för låg, men nej. Det är kadetterna som har det för bra, menar Försvarsmakten, och ökar avdraget motsvarande den av regeringen beslutade höjningen.
Beslutet kommer under påbörjad termin, och innebär upp till femhundra kronor mindre i plånboken för kadetter som redan ställt om sina liv och gjort budgeten för de närmsta åren i skolbänken.
Det är förmånligt att får studera med bibehållen lön, kommenterade Försvarsmaktens utbildningschef ärende i P4 Blekinge. Och det är det naturligtvis. Samtidigt handlar det om vuxna människor, med bostad och familj och åtagande, som ofta övertalats av sina överordnade att söka. Som väljer att vara borta från familjen, avstå en del av sin lön och den ersättning för övningsdygn, OB och beredskapsersättning som normalt utgör en stor del av inkomsten. Som desperat behövs för att fylla vakanser, utbilda värnpliktiga, bemanna staber, öka beredskapen - och försvara Sverige.
Marinen hade behövt 150 specialistofficerskadetter i år för att fylla sina behov. 85 rykte in. Färre lär känna sig lockade nästa år om de inte kan lita på att arbetsgivaren åtminstone inte försämrar villkoren under pågående utbildning. Samtidigt finns knappt personal för att utbilda årets värnpliktskullar, än mindre de åtta tusen som enligt regeringen ska rycka in 2025.
Försvarsmakten måste växa. Regeringen tillför ökade medel och visar med all önskvärt tydlighet att personalen ska prioriteras. Under förra veckans presskonferens, där satsningarna på försvaret i den kommande budgeten presenterades, underströks särskilt att omprioriteringar och tillskott skulle möjliggöra särskilda satsningar på personalen. Redan i augusti förra året talade överbefälhavare Micael Bydén i en dagorder om vikten av att uppfattas som en attraktiv arbetsgivare.
Samtidigt tycks delar av myndigheten fastnat i de senaste årens nedläggningsmentalitet. Millimeterrättvisa och paragrafrytteri tillåts gång på gång trumfa det övergripande målet – att få fler att vilja söka sig till och stanna i Försvarsmakten.
Signalen till personalen blir tydlig. Och tillskotten riskerar att komma för sent.
Utan soldater, sjömän och officerare spelar det ingen roll hur mycket pengar regeringen öser över Försvarsmakten – Sverige kommer ändå inte kunna försvaras.
