Annons

Visst ska vi kalla dem extremister

Självklart ska Doubakil och Abdullahi ha möjlighet att höras i debatten. Men vi ska kalla dem och deras åsikter vid sitt rätta namn.
Publicerad 30 januari 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Ystads Allehandas politiska linje. Ystads Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Ann-Sofie Hermansson (S) står åtalad för “grovt förtal”.
Ann-Sofie Hermansson (S) står åtalad för “grovt förtal”.Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Rättegången mot den tidigare kommunstyrelseordföranden i Göteborg Ann-Sofie Hermansson (S) är över och nu avvaktar vi domslutet. Hermansson står åtalade för att i ett antal blogginlägg kallat aktivisterna Fatima Doubakil eller Maimuna Abdullahi för extremister. De två har sedan stämt Hermansson för “grovt förtal” i ett enskilt åtal. I en tidigare utredning lades åtalet ner av åklagare.

Åtalet är intressant av fler anledningar. Framför allt synliggör det hur islamistiska aktivister använder sig av offentliga institutioner för att bedriva aktivism. Upptakten till åtalet var att Hermansson stöttade kommunen i att stoppa filmvisning av “Burka songs 2.0” som Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK) där Doubakil eller Abdullahi var aktiva, ville visa. På sin blogg skrev Hermansson att “dalta med extremister är bland det farligaste man kan göra” och menade i samma inlägg att “Särskilt svårt har det varit att förhålla sig till de aktivister som använder en påstådd kamp för mänskliga rättigheter till att dölja sin extremistiska agenda” (den 4 mars 2018).

Annons

Så frågan är då: är de två kvinnor extremister eller ej?

Under 2010 bjöd MMRK in imamen Ali Berzengi som talare. Berzengi har bland annat blivit dömd för terrorbrott efter att ha skickat hundratusentals kronor till terrororganisationer i Irak och har beskrivit Usama Bin Ladin, som ”en bra muslim” (Doku den 26 september 2018).

I en debattartikel beskriver Abdullahi att “Sverige [har] adopterat ett problematiskt och populistiskt synsätt på politiserade svenska muslimer som strider utomlands”. “Politiserade svenska muslimer” är här alltså en omskrivning för jihadister. Hon skyller dessutom krigen på USA-invasioner (SVT, februari 2015).

MMRK har tidigare även beskyllt den tidigare demokratiministern Birgitta Ohlsson för "islamofobi och rastänkande" efter att hon lämnat ett förslag om att utreda svensk terroristlagstiftning. Doubakil har påstått att Folkpartiet är ungefär lika rasistiskt som SD och att Nyamko Sabuni (L) står för "antiislamisk propaganda" (Expressen den 25 oktober 2009).

Doubakil har även beskrivit i en intervju genom Antirasistiska akademin (2017-2018) att rasifierade personer i Sverige behöver förstå raspolitik och skapa politiska rörelser för att fullborda demokratin. Doubakil förespråkar raskrig. Titta gärna på intervjun och bedöm själv, vad hon säger är minst sagt problematisk.

Doubakil och Abdullahi är inte vilka personer som helst. De är offentliga personer med stort inflytande inom den muslimska världen i Sverige. Och visst är de extremister. Men inte nog med att Doubakil och Abdullahi har karriärat genom skattefinansierade organisationer som MMRK och Afrosvenskarnas riksförbund. Doubakil har poserat på bild med Alice Bah Kuhnke (MP), som ironiskt nog då ansvarade för att leda regeringens samlade arbete mot politisk extremism.

Målet är viktigt för att andra politiker ska våga syna islamisterna i skjortärmen och inte låta sig tystas av anklagelser om “islamofobi”. Självklart ska Doubakil och Abdullahi ha möjlighet att höras i debatten. Vi ska däremot inte gå på deras tal om offerskap, kolonialism och islamofobi. Vi ska inte bidra med en enda skattekrona till deras aktivism. Och vi ska kalla dem extremister.

Emma JaensonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons