Petter Birgersson: Yngre och yngre förövare – på uppdrag i hela landet

I veckan dömdes en 17-åring – han var 16 år vid dådens genomförande – till tolv års fängelse i Södertörns tingsrätt. Domen gäller tre mord och sju mordförsök. Ett av mordförsöken gällde den kvinna som sköts medan hon höll sin dotter i famnen. Pappan i familjen mördades. Ingen av dem hade någon koppling till gängkriminalitet. Kvällen efter sköt samme gärningsman ihjäl två kvinnor i 20- respektive 70-årsåldern, utan egen inblandning i konflikten, dådet antas att det var en hämnd mot en man i familjen.

”Skjutningarna framstår som oerhört brutala och synnerligen hänsynslösa. Tre personer har avrättats samt två vuxna och fem barn har utsatts för mordförsök i sina hem. Straffvärdet för de gärningar 17-åringen och den 16-åriga pojken döms för motsvarar fängelse på livstid för en vuxen. Tingsrätten kommer fram till att det finns synnerliga skäl att döma dem båda till fängelse i stället för sluten ungdomsvård. Detta trots deras låga ålder” säger chefsrådman Sofia Jungsted i ett pressmeddelande.

En inblandad flicka döms till ungdomsvård och skadestånd.

Den dömde pojken var på rymmen från ett HVB-hem när dåden utfördes. Där tog han emot morduppdragen. Den 16-årige pojke, 15 år vid tiden för dåden, som dömdes för anstiftan till mord till 10 års fängelse, förmodas i sin tur ha förmedlat uppdragen vidare från andra personer, säger åklagare Helena Nordstrand (SvD 28/8): ”Det är inte han som har hittat på att det här ska ske, utan han har i sin tur anstiftare högre upp i hierarkin.”

Den 16-årige pojkens försvarare, Kristian Stahre, säger till DN (28/8) efter domen: ”Det handlar om svensk rättshistoria, ett barn som döms till tio års fängelse... Vem sa att vi hade mjuka straff i Sverige?”

Samma försvarsadvokat ska också överklaga en hovrättsdom mot ytterligare en 17-åring, som dömdes för bland annat mord till nio års fängelse. I den tidigare tingsrättsdomen i samma ärende skrev Solna tingsrätt: ”Tingsrätten bedömer att det är bevisat att den då 16-årige mannen sköt 12-15 skott mot målsäganden med ett automatvapen, en Kalashnikov AK47.” Domen konstaterade att det inte framkommit något tydligt motiv till skotten och inte heller att den avlidne (målsäganden) var den primära måltavlan.

De två målen kan sägas vara typiska för den våldsutveckling som Brottsförebyggande rådet, Brå, noterar i en färsk rapport ”Ökningen av skjutvapenvåld i Sverige”. Där konstateras att det dödliga skjutvåldet ökat sedan millennieskiftet, men genomgått olika faser. Skjutvåldet har ökat stadigt men delvis förflyttat sig.

De stora – och kanske allvarligaste förändringarna – är att utövarna numera ofta är väldigt unga och att offren oftare är anhöriga snarare än direkt inblandade i gängkonflikterna. Brå skriver: ”En annan utveckling är att det sedan början av 20-talet har blivit en svagare koppling mellan beställare, utförare och själva konflikten. Det finns flera exempel på skjutningar som utförts av en ensam utförare men som har planerats och arrangerats av andra personer som befunnit sig i ledet mellan beställaren och skytten.”

Uppdrag läggs ut och mycket unga pojkar tar på sig uppdragen. De har ofta en svag koppling till dem som beställer morden, pojkarna tar på sig ett uppdrag för pengar.

Med inhyrda utförare och mellanhänder blir det svårare, vilket också ovanstående domar visar, att komma åt dem som beställer morden. Det är personer som kan befinna sig långt från mordplatsen och långt från Sverige.

Lagstiftningen mot unga förövare har hårdnat, och det advokat Stahre hänvisar till är att det inte var tanken att lagen skulle skruvas åt så hårt mot gärningsmän under 18 år. Få i allmänheten lär hålla med om att domarna är hårda i de aktuella fallen, så brutala och med så ödesdigra konsekvenser. Inte ens skadestånden på några miljoner kronor, som juridikprofessor Mårten Schulz tar upp i SvD, är något som många i allmänheten kommer att betrakta som ”högt” i förhållande till den skada som åsamkats de efterlevande.

Det märkliga är att lagstiftningen så länge har tillåtits vara anpassad efter en annan tid, där huvudfokus var att ge unga gärningsmän en rimlig väg framåt så att de inte skulle komma att utföra de allra allvarligaste brotten och i bästa fall välja en helt annan bana. Det är egentligen en sund ingång i synen på yngre förövare. Men när brottskarriären i princip börjar med att skjuta mammor med barn i famnen, då är tyvärr ord som rehabilitering och vård redan körda.

Däremot lär inte heller hårdare straff få bort morden. Som vi lärt oss av andra fall som i Skurup kan förövare letas efter och finnas i ännu yngre åldrar. På det viset är varje dom där den egentliga beställaren inte fälls ett misslyckande för polis och åklagare. Om något är det vad som torde oroa och uppröra allmänheten allra mest.