Annons

Ystads dyra fallskärmar

Ystads skattebetalare måste få ett svar på varför de ska betala ett högt pris för misslyckade chefsrekryteringar.
Ledare • Publicerad 4 oktober 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Ystads Allehandas politiska linje. Ystads Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Mjuklandning?
Mjuklandning?Foto: Jeppe Gustafsson/TT

Att rekrytera fel är dyrt. Ändå lyckas påfallande ofta kommuner att rekrytera topptjänstemän som efter ett tag måste köpas ut. Det har Ystads kommun fått erfara nu. En vanlig konstruktion är, som i Ystad, att kontraktet ger 18 månaders lön om en topptjänsteman tvingas lämna sin tjänst. Det brukar kallas vd-avtal, som en hänvisning till näringslivet. Dock är det långt ifrån en självklarhet med så långa avtal i privata företag, vilket en del vd:ar brukar påpeka när den här typen av fall dyker upp i medierna.

”15 till 20 år tillbaka var det vanligt med avgångsvederlag på 18 till 24 månadslöner. Avtalen som skrivs i dag handlar om nio till tolv månader med slagsida åt nio och det är sällsynt att det är mer” sa en rutinerad chefsrekryterare till Kristianstadsbladet när den kommunens tekniska direktör fick gå med 18 månadslöner (KB 18/9-15). Den här typen av lösningar borde alltså kanske snarare kallas ”kommundirektörsavtal”.

Annons

Tanken är att den typen av avtal ska kompensera för att normala anställningsskyddsregler inte gäller. Men då borde också kontrakten kopplas till anställningstid. Att mindre än ett års anställning medför en utköpskostnad på 18 månadslöner, plus sociala avgifter och eventuella tjänstepensionsersättningar blir ytterst svårsmält för dem som ska stå för notan. Med tanke på de höga nivåerna för kommundirektörslöner, i detta fall 97 000 kronor i månaden, kan det översättas i ett antal tjänster inom skola och äldreomsorg.

Samtidigt får skattebetalarna ingen egentlig insyn i vad som ligger bakom. För att vara extra tydlig handlar följande meningar inte om det specifika fallet utan är en generell betraktelse:

Att det av någon anledning skär sig mellan den politiska ledningen och tjänstemannen i fråga är en vanlig orsak till uppsägning, ingen behöver ha gjort något formellt fel. Man gick in med olika förväntningar, tog inte reda på tillräckligt om varandra och det slutar så småningom i skilsmässa. Slarv i rekryteringsprocessen är en del i det. Även om allt inte kan förutsägas minskar riskerna om kravbilden stämmer överens med förväntningarna. Fallskärmen bör dock inte utlösas om det är en önskan från tjänstemannen att sluta, eller om man som det brukar heta ”är överens om att gå skilda vägar”. Det ska handla om en rak uppsägning från arbetsgivarens sida.

En annan sak är om tjänstemannen har gjort något fel i tjänsten eller på annat sätt skadat förtroendet för sin ställning och för kommunen. Om det är ett så allvarligt fel att det skulle ha föranlett ett omedelbart avsked i världen utanför kommunhuset kan fallskärmen fungera som en enkel lösning för att slippa dras in i dyra arbetsrättsprocesser. Då får skattebetalarna stå för en hög nota för någon som inte borde ha fått ersättning.

För topptjänstemän, precis som politiker, gäller att man har en offentlig ställning som också ska granskas på det sättet. Att ersättningarna är på så höga nivåer är en del av just det. Som tjänsteman i offentlig sektor är man inte privat i sin tjänsteutövning. Medborgarna har rätt att veta vad som kommer ut av skattepengarna, hur kommunen sköts eller eventuellt missköts. Därför är det också rimligt med en större öppenhet när det kommer till att anställningar avslutas och att fallskärmar löses ut. Priset för offentlighet är så att säga inbakat i både lönesättning och avtal.

Hur ska Ystad nu gå vidare? Kommundirektörens avslut är en anledning till att se över organisationen. Behövs en ny kommundirektör av samma slag? Kan det vara så att en mer begränsad roll är rimligare och att ansvaret för olika områden tydligare fördelas ut närmre verksamheterna?

Om en ny kommundirektör med den titeln ska rekryteras gäller det att vara extremt tydlig med vad uppdraget är och hur dialogen med politikerna och medborgarna ska se ut. Riktningen måste tydligt markeras av politikerna, med kommunstyrelsens ordförande i spetsen. En skicklig kommundirektör vet var den fina gränsen går mellan att utföra ett uppdrag och leda verksamheten framåt med de breda politiska besluten som karta eller att köra sitt lopp efter eget huvud för att sedan hoppas att politiken är med på noterna.

Nummer ett nu är att en bred politisk majoritet först slår fast vad som förväntas av en kommundirektör i Ystad de kommande 10-15 åren. Därefter kan en noggrann rekryteringsprocess ta sin början. Det är avsevärt mycket bättre att rekryteringen blir rätt än att den går snabbt. Fler fallskärmar har Ystads skattebetalare nämligen inte råd med.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons