Annons

Ystads hopplösa opposition

Oppositionens roll är avgörande i en demokrati. Ett första steg är att vilja något.
Ledare • Publicerad 10 november 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Ystads Allehandas politiska linje. Ystads Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Det blev inget som gick att mäta.
Det blev inget som gick att mäta.Foto: Anders Wiklund/TT

Trots den torra rubriken på insändarplats i lördagens Ystads Allehanda ”S+C+MP i Ystad: Vårt politiska samarbete fördjupas för varje år” väntade sig säkert en å annan Ystadsläsare att man nu skulle få reda på den politiska oppositionstrions slipade planer för kommunen.

Först kom en liten ansats, eller snarare en placering av ansatsmärket. Det får man som läsare vara beredd på. Den politiska trion personifierad av Cecilia Magnusson-Svärd (S), Håkan Eriksson (C) och Marcus Bräutigam (Mp) förklarade att det är många parametrar att ta ställning till i politiken. Både nu och i framtiden.

Annons

Så. En lätt gungning bakåt, blicken fast framåt mot brädan och full fart till längdhoppsgropen...tänkte man som läsare. Men det hände ingenting särskilt. De tre förklarade att det är viktigt att rösta. Att det är frivilligt att bli politiker och att det är bra om fler engagerar sig i partierna.

Det var kanske den perfekta vinden som inväntades? Man vill ju inte missa brädan på grund av för mycket vind i ryggen, men inte heller ha taskig motvind.

Snart kom några ord om vikten av dialog med partimedlemmar och andra intresserade.

Allt medan klockan tickade ned. Övertrampsdomaren såg sig nervöst omkring. Skulle hoppet komma?

Åh puh, plötsligt: ”vårt samarbete fördjupas för varje år”. Det skulle verkligen bli längdhopp!

Men skorna flyttade sig inte. Det var som att spikdobbarna var för långa och kilade fast sig i ansatsbanans underlag: ”Ett gott samarbete medför alltid ett givande och tagande” följt av att man ”kanske ibland måste göra avkall på någon egen politisk fråga”.

Nu var tiden kritisk, på läktarna började folk skaka på huvudet. Så kom slutleveransen: ”Samsyn, ansvarstagande och en beredskap att ta över styrning och ledning för Ystads kommun är det som förenar oss och gör vårt arbete starkt.”

Det blev inget hopp. Luften gick ur. Platt fall.

Ystads opposition hade inga idéer. Det fanns ingen kraft i benen. Bara en överenskommelse om att hålla hand på träningen.

Man skulle förstås annars kunna tänka sig en tydligt redovisad plan för hur trion vill hantera Ystads växande låneskuld, raskt marscherande mot en topplats i Kommunsverige. Räknat per invånare är Ystad bara slaget av Trollhättan och Skellefteå. (Den kommunala låneskulden 2020, Kommuninvest) Ska Ystad kräva mer av staten, intensifiera kontakterna på EU-nivå, samarbeta än mer med hamnstäderna på andra sidan Östersjön eller rentav utveckla relationen med Trelleborg? Eller kan en rödgrön opposition vara så djärv att den vill leta efter medinvesterare från näringslivet?

Annons

Eller hur ska de rödgröna se till att få alla nya Ystads invånare i arbete, inte minst nyinvandrade kvinnor med låg utbildning, så att kostnaderna för ekonomiskt bistånd minskar och de berörda människorna får mer egenansvar och självförtroende?

Vilka svar har S, C, MP på att hålla tillbaka redan existerande motsättningar mellan olika grupper och att förebygga nya?

Hur ska det lokala arbetet mot brott förstärkas? Finns det extremistgrupper som utgör något hot, hur ska de motarbetas så att de inte etableras eller växer?

Man hade kunnat förvänta sig en redogörelse av hur trion ska se till att organisera kommunens styre på tjänstemannanivå, så att man slipper dyra utköp av kommundirektörer och andra chefer.

Eller varför inte en näringslivsstrategi där Ystad ska se till att få gamla och nya aktörer inom passande gröna näringar att växa? Vad tror en rödgrön Ystadsmajoritet skulle fungera för att lyckas med det?

Kanske ett lätt folkflirtande löfte om att under den kommande mandatperioden prioritera arbetet med den kommunala äldreomsorgen så att personalen får mer inflytande och de hjälpbehövande större trygghet?

Och hur tänker sig de tre att trafikinfrastrukturen ska se ut i ett rödgrönt Ystad? Ska bilarna ut från city? Ska nya bostadsområden byggas medvetet för att blanda befolkningen? Är det hyresrätter i kommunal regi som ska ha företräde? Eller är det eget ägande i olika former?

Vilka bolag anser de rödgröna att kommunen måste äga? Ska man rentav bilda fler? Ska man höja skatten för att finansiera något?

För den som verkligen vill leda Ystad politiskt finns det en hel del att ta tag i. Medborgarna har rätt att veta vad och hur. Annars är oppositionen lika meningslös som ett uteblivet längdhopp.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons