"Åkermans ruta"

Av utrymmesskäl har jag helt enkelt inte haft något val. Allt har varit valets fel! Jag har drunknat i de samhälleliga makthavarnas och deras opponenters klokskap. När denna skara väller in får tredje statsmaktens tjänare snällt skuffa på sig. Politikernas och övriga medborgares bidrag via brev, kort, mejl, fax, nät med flera meddelandeformer har fyllt såväl min arbetsdag som omgivande redaktionsyta. Vindkraftens ivrare och dess belackare har varit de absolut flitigaste närmast följda av kommunalråden i Ystad och Simrishamn, ett antal oppositionspolitiker, några tågkämpar och en sopåkare. Valet är över. Några seglar säkert fortfarande på moln, andra försöker dämpa baksmällan. Jag fyller papperskorgar, städar i datorns brevlåda och kollar än en gång de många "valstämplade" insändare som aldrig fick plats. Valdagen blev spännande för åtskilliga - även för mig själv i rollen som debuterande valförrättare. Jag kände ett tungt ansvar vilande på mina axlar. Kravet på korrekthet i statens tjänst tyngde mig på något vis och gjorde mig lite orolig. Jag, sonen till framlidne skattmasen samt synnerligen rutinerade valordföranden, fick ju inte göra bort mig. Men det var ju hur enkelt som helst - kolla namn, dela ut kuvert och räkna röster klarar de flesta. Roligast var tveklöst att bjuda väljarnas medhavda småttingar på valkola - nytt i årets val. Bättre sätt finns nog inte att få en napp loss från suget. Och gissa om vi var stolta när valnämndens telefonmottagare meddelat att vi varit snabbast att ringa in siffrorna för kommunvalet. Du kan vara lugn, farsan, jag känner mig redan rutinerad!