Andreas Johnson: Rediscovered

Han är galen. På ett sympatiskt vis, men ändå. Efter att ha lämnat rockfåran för att jaga schlagerpubliken bestämmer sig nu Andreas Johnson för att jaga - jazzdiggarna.

Nyheter • Publicerad 21 oktober 2008

Antingen måste soft loungejazz snabbt bli väldigt hippt bland kidsen, eller så har han förlorat sin fanbas. Medan den redan jazzorienterade publiken hört storbandsstandards som Night & dayoch It Don&apos;t Mean a Thing (If it Ain"t Got That Swing)till leda.

Bakgrunderna är oantastliga (På Do You Wanna Dancekan man höra slagverkande pappa Gigge Johnson svänga loss i latinrytmer), utan att skina så mycket att de räddar projektet. Men Andreas Johnsons mjukhesa röst mäktar inte med att tackla Gershwin. Visst är det lite kul att han gör cocktailjazz av sin egen Gloriousoch Abbas Waterloo. Men uppgiften är hopplös.

Ett spektakulärt skutt i galen tunna, en självbortskämmande utsvävning, och kommersiellt självmord. Om han åtminstone odlat pipskägg.

SAXO

Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons