"Ge oss chansen stoppa vandaliseringen"

Är det så att vi ungdomar är precis så destruktiva som det verkar? Så tror inte jag att det är. Jag tror att det är så här: Vi ungdomar går i skolan fem dagar i veckan och jobbar mycket med läxor och annat skolarbete för att hinna med det vi ska. Men när vi kommer hem om fredagkvällarna vill vi inte bara sitta och slöa i våra hem. Då vill vi ut och ha kul, så vad gör vi då? Är man 18 är det inga större problem att aktivera sig eftersom man kommer in på de flesta uteställena. Men är man under 18 kommer man inte in någonstans. Men man vill fortfarande inte vara hemma så därför ringer man till sina kompisar och så går man ut på stan. Varför man sen förstör, som vissa människor gör, vet jag inte eftersom jag och mina kompisar inte ägnar våran tid till detta. Men vad ska man då göra åt detta problem? Jag tycker att man ska starta fler ungdomsgårdar så att vi åtminstone kan gå dit. Men som det är idag så funkar inte detta. Jag bor i en liten by och vi har i och för sig en ungdomsgård men jag går inte dit längre eftersom jag inte trivs där. Anledningen till att jag inte går dit längre är att första gången jag och min kompis var på ungdomsgården blev vi påhoppade av en rasist när vi lugnt försökte föra en diskussion med honom om att vi inte höll med honom om hans åsikter. Vad vi då fick höra var att vi var horor och borde gå ut på gatan och sälja oss. Detta är dock inte så kul att höra när man är ute för att ha trevligt med sina kompisar och eftersom både jag och min kompis vet att denna kille är på gården varje kväll som gården håller öppet, går vi inte längre dit. Vad jag vill ha är fler ungdomsgårdar som passar olika typer av ungdomar. Så att man inte tvingas ihop med någon som man absolut inte kan komma överens med. Nu säger säkert flera att det här blir alldeles för dyrt. Men om vi tänker efter, vad kostar all den vandalisering som vi har i samhället idag? Jag tror att den kostar mer än vad ett par ungdomsgårdar skulle kosta. I stället för att säga att vi drar ut på stan och super oss fulla och förstör saker och ting, så ge oss åtminstone en chans att få bevisa motsatsen. Så länge vi inte får en chans kan vi inte skapa något konstruktivt och så länge vi inte får en chans kommer vi förmodligen anses vara destruktiva. Men är det konstigt att man fortsätter med sina gamla sysselsättningar om man inte får ett annat och bättre förslag? Text: Elin Larsson