Hanhunden börjar skvätta inne

Det sker aldrig när husse eller matte ser det. Det händer inte heller var som helst i huset, oftast bara på vissa platser. Vad är det egentligen som händer? När hundarna skvätter, och det kan gälla både hanhundar och tikar, handlar det om något slags markering. Tikarna har ju sina speciella perioder i samband med löpperioderna då de ska visa alla traktens hanhundar, och kanske en del tikar också, att det finns en tik i trakten som snart, eller just nu, är parningsberedd. Vissa tikar verkar också markera revir. Det är då de ranghöga tikarna. men det verkar inte som om de markerar inne utan mer längs rastrundor och liknande. Däremot händer det allt som oftast att hanhundar plötsligt börjar kissa småskvättar inomhus. Hos alla de hundägare som ringt mig om problemet verkar en sak vara gemensam, flocken befinner sig i något slags förvandling. Den rangordning som fungerat hittills i familjen håller på att ändras. Det kan ske på olika sätt. Flocken är grunden Flocken är hundens grundläggande sociala enhet. En hund lever inte ensam. Om den av något skäl skulle bli lämnad ensam kommer den att försöka hitta någon individ, människa eller hund, att försöka slå sig ihop med. Hunden behöver ordning och struktur, behöver veta vem som bestämmer över vad. I flocken finns en rangordning som är relativt stabil, alla vet vem som är överordnad och underordnad. Men en flock är oftast inte stabil i längden. Det är så mycket som kan hända, skilsmässor, barn som kommer till, en ny valp i flocken som så småningom blir vuxen, osv. Alla dessa händelser leder till att rangordningen förändras, att de olika individerna får en annan ställning än de hade tidigare. Om vi då tänker oss en flock som varit stabil i flera år men så kommer en ny hund in, antingen genom, att en valp växer upp och ska ta sin plats eller att en vuxen hund kommer till som "passehund". Då ligger det nära till hands att antingen den nyligen vuxna valpen eller passehunden ska visa sin ställning och tillhörighet genom att markera, dvs skvätta inom reviret. Markeringen tillkommer den för tillfället ranghögste. Det innebär att hunden inte markerar när husse eller matte är där för de är ju högre i rang. Alltså går det inte att ta hunden på bar gärning. Dessutom tar det bara ett par sekunder för hunden att sätta sin "prägel" på kylskåpsdörren eller vad det nu är. Visar ställningen Att markera är alltså för hunden ett sätt att visa sin ställning. Huset domineras ju av de andra hundarnas doft och det är dofterna som är hundarnas viktigaste signalsystem. Alltså ska det lukta av den nya vuxna hunden. En valp eller unghund markerar inte för att ringa in ett revir. Då kan man tänka sig två olika sätt att angripa problemet. Dels att få hunden att förstå att markeringar inomhus inte är accepterade, dels att så snabbt som möjligt få den nya rangordningen på plats. För hunden är markering något annat än att kissa inomhus. Att kissa är ett naturbehov, att markera är en signal. Att hunden i övrigt är rumsren har alltså inget med det här problemet att göra. Hunden måste läras att förstå att vissa signaler inte är accepterade inomhus. Många hundar "minns" vad de har gjort. De känner också igen sin egen markering. För dem kan det fungera att visa på markeringen och markera missnöje. Nu menar jag inte de primitiva metoderna som att gnugga hundens nos i urinen. Men husse eller matte är ranghögre och accepterar inte markeringar av underordnade individer. Krav på en vuxen En vuxen hund möts av helt andra krav från de andra flockmedlemmarna än en valp eller unghund. Och det är viktigt att visa hunden i behandlingen att den nu är vuxen och inte kan ta sig samma friheter som en valp. På samma sätt kan man visa hur man bestämt rangordningen genom att hälsa i en viss ordning. Om man har mer än en hund har den äldre hunden företräde. Den yngre får inte tränga sig fram som den kunde göra när den var valp. Det är vi som hussar och mattar som bestämmer hur rangordningen ska se ut, den blir inte bara som den blir.