iAH: Äntligen
iAH skulle vara ett fett urbant möte som på något hyfsat unikt visade upp det mångkulturella, konfliktfyllda Malmö. Istället gör iAH som alla andra och kör på det eskapistiskt smöriga dreadlocks-spåret. Det är en slemmig jämntjock produktion och sliskig sång på skånska med poänger om... ja, kärleken är störst av allt och liknande.
Den så kallade rappen som kombineras med den sliskiga sången är under all kritik och poesi-uppläsningen som inleder Fröken Solfår mig att vilja flytta från Malmö, tillbaka till Maglarp. Äntligenär klyschig, smörig och karaktärslös men funkar säkert omåttligt bra i vissa delar av landet, där musiken är underordnad budskapet. Ibland snuddar det här på Timbuktu-dansband, fast utan kaxighet, flow och fyndighet och med en politisk korrekthet som ett tjockt lager smör ovanpå alltihop.