IFK Ystad skriver handbollshistoria

Det skrevs ett stycke historia när IFK Ystad eliminerade Drott och för första gången avancerade till semifinal i ett SM-slutspel i handboll. Det var en stor framgång, en oväntad framgång, en framgång som klubben behövde efter sju sorger, åtta bedrövelser och fyra slutspelsfadäser. Historieskrivningen kan få ytterligare ett kapitel denna underbara vår, när vårblommorna för längesedan propsat på uppmärksamhet och solen inte orkar vänta på att almanackan ska ge klartecken för entré. Just denna vår presterar nämligen IFK Ystad en handboll som jag inte sett maken till sedan klubben avancerade till elitserien, aldrig någonsin. I grundspelet har laget förnedrats av Lugi, blivit utspelat av Tumba, förlorat mot Djurgården. Visserligen har man gjort en del topprestationer mellan varven, men det har varit svajigt och ojämnt och inte funnits något fungerade grundspel. Och så denna hokuspokusförändring: Först dubbelstöten mot Drott och nu en komfortabel seger på bortaplan mot SM-guldfavoriten Sävehof. När jag sneglar mot den digitala resultattavlan i ena kortänden av Partillebohallen, som just håller på att tömmas på missnöjda åskådare, står visserligen 26-27 formade i röda ljusrör. Men siffrorna ljuger. IFK Ystad hade fullständig kontroll på händelserna under matchens slutskede, man ledde med 22-27 fram tills mindre än två minuter återstod och redan då såg jag segertecken och omfamningar på IFK-bänken. 26-27 kan tyda på att avslutningen var tät och dramatisk men så var det inte, så var det absolut inte. Kim Andersson var avväpnad, Jonas Larholm grinig, och matchen stenkörd långt tidigare. Det som skiljer IFK Ystad nu jämfört med före slutspelet är framförallt tre saker: Disciplinen, fokuseringen och viljan. Alla tre sakerna har förbättras radikalt. Anfallslägena värderas bättre och avsluten är smartare än tidigare. Finns läget där är det full satsning i luckan, pang-på. I passningsspelet finns mera tanke och en bättre skärpa, man ser sällan bollar som schabblas upp på läktaren. Bakåt spretar laget inte alls lika mycket som tidigare, spelarna håller i hop och jobbar kollektivt. Och i målet gör fenomenale Anders Persson den ena frilägesräddningen efter den andra. Ja, ni märker själva. Man skulle kunna fortsätta att peka på spelmässiga detaljer som förbättrats under slutspelet och i takt med framgångarna har naturligtvis även spelarnas självförtroende vuxit. Ta Johan Andersson. Johans spelmässiga bidrag till SM-succén var inför Sävehofsmatchen exakt noll sekunder. I båda matcherna mot Drott fick han sitta kvar på avbytarbänken tiden ut, men när Oskar Erixon lite grann försvann ute på högerkanten i Partillebohallen valde Jan "Proppen" Karlsson att göra det överraskande bytet. Läget var känsligt. IFK Ystad ledde med 20-22 och Carl-Johan Andersson hade nyligen åkt på sin andra utvisning. Sävehof hade läge att gå i kapp. Erixon ut, Andersson in. 40 sekunder senare hade Johan gjort två mål. Först ett kanonskott från tio meter, sedan en kontring. 20-24 - och Sävehof hämtade sig aldrig. Sekvensen är ganska typisk för ett lag i medgång. Trots att Johan inte varit på planen tidigare har han ryckts med i framgångsvågen och skaffat sig självförtroende genom att bara finnas med i gruppen. Positiva vibrationerna smittar. Nu är emellertid vägen mot SM-finalen lång och ytterst besvärlig, det måste sägas. Jag vägrar tro att Sävehof kommer att göra ett lika slätstruket intryck i returmötet, därtill är laget alldeles för bra. Landslagsspelarna Jonas Larholm och Kim Andersson besitter större handbollskunnande än de gav prov på i går och kommer att vara som två retade tigrar när de släpps in i Österporthallen. Gulsvarta är de dessutom. I den andra halvleken gjorde Kim Andersson bara ett enda mål och det kom i ett skede när matchen redan var förlorad. Det duger inte av en spelare som målats upp som svensk handbolls framtid. Semifinalserien är helt öppen och det är inget djärvt tips att tro på att ytterligare två högklassiga handbollsmatcher kommer att utkämpas i Ystad innan säsongen är över. Dessutom nås jag av beskedet att Malmö FF ska komma för att möta Ystads IF i ett spel som kallas för fotboll. Malmö FF på idrottsplatsen. SM-medaljstrider i Österporthallen. Idrottsvåren i Ystad är het. Riktigt het.