Intimt umgänge med Rutger Macklean

Och de borde veta. De är precis klara med konserveringen av några av slottsherrens kläder inför sommarsäsongen när turisterna ska komma och beskåda dem. Inte som nya, men nu kommer de inte att falla sönder. Rutger Mackleans vita sommarkostym och mörka nationaldräkt har blivit konserverade av Eva Möller och Anna Sanfridsson på Kulturen i Lund. I förgrunden syns vad som tros ha varit en av slottsherrens käppar. Bilder: Sprisse Nilsson Under några månader har de arbetat heltid på Kulturen i Lund för att hindra dem från att falla sönder, ett arbete som har gett en närkontakt med gamle Macklean. - Vi har arbetat mycket intimt med Rutger under den här tiden, och kan meddela att han var väldigt nätt om höfterna, säger Anna Sanfridsson. Men det omdömet gäller bara tiden då han använde sin nationaldräkt. Den instiftades av Gustav den tredje år 1778 som ett försök att förenkla och förbilliga den allmänna klädedräkten vid hovet i Stockholm och bland borgarna. Konservatorn Eva Möller har på sig bomullshandskar när hon tar i Rutger Mackleans nyrenoverade nationaldräkt. Rutger Mackleans dräkt bör vara en tidig upplaga av nationaldräkten. Detta eftersom han inte vistades vid hovet särskilt länge efter dräktens införande, utan flyttade till Skurup i stället. Och för att kragarna på dräkten är väldigt låga. Senare växte de rejält på höjden, enligt Eva Möller. Den här nationaldräkten har blivit illa åtgången av framför allt solljus där den har hängt i utställningen på Svaneholms slott. Men nu har konservatorerna ytterst försiktigt gett den ett skyddande lager av svart, tunt silke. Och från och med nu ska fönsterluckorna i utställningsrummet vara stängda. När Macklean använde den andra dräkten som nu har blivit räddad från sönderfall, var han inte så nätt längre. Den vita sommarkostymen bör vara från omkring 1810, några år innan hans död 1816. - Vid den här tiden har Rutger svällt lite, säger Anna Sanfridsson och pekar på midjemåttet på sommarklädseln som består av väst och kavaj. Den är betydligt bättre bevarad än nationaldräkten, mycket beroende på att den är sydd i dåtidens lyxmaterial bomull. Men också för att den inte har färgats vid tillverkningen, vilket sliter på fibrerna i tyget. Sommarkostymen var ganska solkig och smutsig när de båda konservatorerna fick hand om den. Men eftersom den är såpass välbevarad gick det bra att tvätta den försiktigt. Det är här det vänliga omdömet om Rutger Mackleans förhållandevis milda armsvett kommer in i bilden. - När man tvättar gamla plagg frigörs ofta flera hundra år gammal svett, och doften kan bli riktigt stark. Men jag har varit med om mycket värre än Rutger, säger Anna Sanfridsson. Förutom de två dräkterna har Eva Möller och Anna Sanfridsson även tagit hand om ett par vuxenhandskar som ser ut att ha hållit värmen ordentligt under kalla vinterdagar och ett par barnhandskar i skinn. En ärm från en ljusblå nationaldräkt har också konserverats. Den dräkten användes som galadräkt av adeln vid hovet. Men fortfarande återstår mycket att göra åt textilierna på Svaneholm, enligt Eva Möller. På andra våningen visar hon bonader och dräkter som skulle behöva konserveras om de ska hålla i längden. Kläderna skulle också behöva bättre dockor att formas på. Men det är dyrt. Arbetet i den här omgången har kostat många tiotusentals kronor att utföra, pengar som Vemmenhögs härads fornminnes- och hembygdsförening har bidragit med.