Kan en hund bli utbränd?

I grunden handlar det om att hunden försätts i situationer som den inte kan påverka själv, dvs det naturliga sättet för en hund att reagera eller agera inom en flock fungerar inte i det här sammanhanget för alla regler sätts av människor, utan hänsyn till hunden. Inlärd hjälplöshet fick sin beteckning i samband med ett antal experiment som utfördes vid psykologiska institutionen på University of Pennsylvania under 60-talet. Försöken leddes av en Martin Seligman. Hans inställning till djur kan diskuteras men forskningen ledde onekligen till viktig förståelse av hundars reaktioner. Experimenten försiggick i en stor avlång låda som var delad på mitten med en barriär. Ena halvan av lådan hade nätgolv som ström kunde ledas genom. Den andra halvan hade vanligt golv. Hundarna placerades en och en i halvan med nätgolv. Tio sekunder innan strömmen slogs på fick de en varningssignal genom att ljuset släcktes, en lampa blinkade eller en summerton ljöd. De flesta hundar lärde sig på ett par, tre gånger att hoppa över till den säkra sidan. Men vissa hundar hoppade inte. De stannade kvar och tog emot strömstötarna. De blev apatiska, satte sig nära en vägg eller i ett hörn, lyfte en framtass och vände bort huvudet. De studsade av strömstötarna. De här hundarna hade andra beteenden gemensamma även utanför boxen. De verkade deprimerade och sökte inte sig till andra hundar. De lydde tillsägelser, men de lekte inte. Vad de verkade ha gemensamt var obehagliga situationer som de inte kunde fly ifrån. För att kontrollera om den här gissningen var riktig konstruerade Seligman ett antal experiment där hundar utsattes för obehagliga upplevelser som den inte kunde fly ifrån. Dessa hundar var helt "normala" i sina beteenden och, såvitt man visste, hade de inga chockupplevelser bakom sig. Man använde en likadan låda som tidigare, men barriären byggdes så hög att hundarna inte kunde hoppa över på den "säkra" sidan. En varningssignal sändes till hunden och sedan släpptes strömmen på. Hundarna inne i lådan skällde, skrek, försökte klättra på väggarna och rusade besinningslöst fram och tillbaka. Sedan flyttade forskarna över hundarna i den ursprungliga lådan där barriären inte var högre än att hundarna lätt kunde hoppa över till den säkra sidan. Men de försökte inte ens. Helt apatiska satt de bara och tog emot strömmen genom tassarna. Seligman hade upptäckt vad som nu kallas inlärd hjälplöshet. När en individ märker att den inte kan påverka sin situation, hur den än försöker, så ger den upp. Den försöker inte ens längre. Enligt Seligman har hundar särskilt lätt att lära sig hjälplöshet. Ett par obehagliga upplevelser räcker till för att de ska lära sig ge upp. Naturligtvis finns stora skillnader mellan individer, mellan hårda och veka hundar. Han listade också ett antal symptom, nedsatt initiativförmåga, apati, svårt att lära sig kämpa, minskad aggression, minskad aptit, brister i sociala och sexuella beteende. Det går ganska lätt att lära hunden att vara hjälplös. Det här kan bidra, chocker framför allt i tidig ålder, instängdhet, fastkedjning, misshandel, hård och auktoritär uppfostran, många förbud, långvarig smärta. Detta är lätt att koppla till mina tidigare resonemang om betydelsen av att det är ett samspel mellan hund och förare, att hunden "förstår" varför föraren agerar som han/hon gör. Föraren måste var tydlig i sina signaler och försöka förstå vad det är hunden "säger" med sitt kroppsspråk och sina läten. Utan den förståelsen mellan förare och hund blir det ju bara en enkelriktad kommunikation mellan förare och hund där föraren på sikt plockar av hunden all initiativförmåga, all vilja till kamp och till samarbete. Vill man bara ha en kuschad hund, en hund att utöva sin makt över, då är det lätt. Men vill man ha en hund som inte drar sig undan, som man kan samarbeta med, måste man som förare visa respekt för hunden och visa den på ett sätt som hunden förstår.