KrönikaCensur dödar konstdebatt

Det välkomnar vi på YA i Tomelilla som efter bästa förmåga försöker att rapportera om den numera riksbekanta konstfejden. Det finns mycket att säga om "konstbråket" i Tomelilla. Debatten har förts på olika nivåer. En rad principiella frågor har aktualiserats. Det handlar bland annat om censur, konstnärlig frihet och pornografi. Man kan också fråga sig vilken roll som en kommunal konsthall ska spela i det offentliga livet? Och vem bestämmer vad som ska visas? Paradoxalt nog tycks konstnären denna gång ha väckt sympati bland så kallat vanligt folk. Det brukar vara tvärt om när konst ifrågasätts. Det hindrar inte att Rudnerts verk tycks förarga vissa. I Lund sker samtidigt en strid om tillsättningen av en historieprofessur. En kandidat, östeuropaexperten Kristian Gerner, förordas enhälligt av de sakkunniga. Men lärarförslagsnämnden, som är en tung instans vid tillsättningen, försökte peta Gerner, bland annat med hänvisning till att han påstås ha en gammeldags kvinnosyn. I Lund, som i Tomelilla, är det en ny (?) skola feminister som rör runt. Det kan säkert behövas. Man kan också känna sympati för att tjejerna vill sätta ned foten och säga: Nu får det vara nog. Men diskussionen borde ändå föras på en saklig grund. Det gäller också att välja rätt måltavlor. De senaste dagarna har debatten i Tomelilla tagit en ny vändning. Jenny Ahlströms målning Trafficing girl hängdes upp i entrén till Konsthallen som en kritisk kommentar till Rudnerts utställning. Målningen togs sedan ned. Men den har upprört bland andra fotografen, som tagit bilden som Onslundakonstnären haft som förlaga. Att ge ny konstnärlig form åt exempelvis ett fotograf är inget nytt i konsthistorien. Men nu beskylls Jenny Ahlström för att ha plagierat fotografens bild och dessutom kränkt flickan på bilden, en 15-åring från Moldavien. Hon vill inte vara tillhygge i en porrdebatt, hävdar fotografen. Det här är ett intressant stickspår på konstdebatten som ger upphov till nya frågor om upphovsrätt och konstnärlig frihet, som inte är alldeles enkla att svara på. En sak är dock säker: Hade Konstrådet fått som det velat och i tysthet censurerat Sune Rudnerts utställning, hade vi över huvud taget inte fått någon konstdebatt alls i Tomelilla. Och det hade varit illa, mycket illa, tycker jag.