Miguel Poveda con Juan Carlos Romero: Tierra de calma
I boxen Qawalli-Flamenco, tidigare recenserad i Allehanda, samsjöng spanjoren Miguel Poveda med sufi-sångaren Faiz el Faiz från Pakistan. Ett möte mellan olika kulturer, religiös och profan sång - och inte minst ett möte mellan dessa virtuosa röstkonstnärer. På sitt nya album i eget namn håller Poveda sig till sin egen sång- och musiktradition, alltså flamenco. Hans sång "ackompanjeras" av flamencogitarristen Juan Carlos Romero. Inte mycket mer - bara några handklapp och lätta handtrummor, ett enstaka piano också. Det räcker. Gitarrspelet kan knappast kallas "komp". Sångare och gitarrist lyssnar och reagerar på varann. De är tätt, tätt sångsamspelta. Sången bottnar i det manliga, lite grova, hesa och intensiva - annars sjunger Poveda med en mer androgyn röst än många andra flamencosångare. Hans röst går in i min själ och griper tag i mitt liv. Som, för att ta ett enda exempel, i den avslutande sången, Canto de la resignación, som Miguel Poveda sjunger a cappella. Det är så att man tappar andan. Bengt Eriksson