Minst rutinerad men mest hyllad

Marcus Ahlm är ensam skåning i det svenska handbollslandslaget.

Han är dessutom minst rutinerad, yngst och fattigast.

Nästan dagligen pendlar han mellan lägenheten i Ystad och Högskolan i Lund - allt medan landslagskompisarna lyfter miljonlöner av sina utländska proffsklubbar.

Men tyck inte synd om Marcus Ahlm.

Framtiden är nämligen hans.

I går presenterade sig IFK Ystads stjärnspelare för en kräsen handbollsnation genom att göra sju mål i direktsändning. Sju mål i finalen mot ärkefienden Danmark i Baltiska hallen.

Minst rutinerad, yngst och fattigast.

Jodå, men också mest hyllad, tyngst och bäst.

Vi sydöstskåningar som haft nöjet att tämligen närgånget följa Marcus Ahlms utveckling de senaste åren är inte direkt förvånade. Även om det är stor skillnad mellan vardagens "linjekneg" i elitserien och internationella uppdrag, så har talangen ändå varit så tydlig, spelförståelsen så stor och kraften så överlägsen, att man aldrig behövt tveka på Marcus Ahlms framtid.

Han är Sveriges näste stora handbollsstjärna och kunde inte ha visat det mycket tydligare än han gjorde i går. Sju mål på åtta avslut, två fixade straffar och "orsak" till två danska utvisningar. Inte ens den lilla muskelkuben Ljubomir Vranjes eller den notoriske målskytten, lagkaptenen Stefan Lövgren, väckte lika stort jubel bland den skånska handbollspubliken.

Därmed vill jag inte påstå att Marcus Ahlm knuffat undan både Thomas Sivertsson och Magnus Wislander på positionen som svensk mittsexa. Wislander har alla de rävar bakom öronen som Ahlm saknar, han har rutinen, erfarenheten, kunskapen.

Ahlm har talangen och hungern.

Häri ligger Bengt Johansson svåra val de närmaste veckorna: Ska han satsa på nödvändig rutin eller på ungdomlig entusiasm?

Nu tror jag inte den svenske förbundskaptenen behöver bekymra sig nämnvärt. Både Wislander och Ahlm, ja, även Thomas Sivertsson för den delen, kommer att behövas under den tuffa EM-turneringen, som totalt omfattar åtta matcher. Med den fingertoppskänsla som Bengan besitter med kommer han säkert att utnyttja hela sin "linjestyrka" , en besättning på tre man som han kan laborera med beroende på motståndare och taktik. Men helt klart är att Marcus Ahlm är betydligt mer inne i laget och ett ännu hetare EM-namn än han var för bara några dagar sedan.

I kväll blir det ännu mera Marcus Ahlm. Han är nominerad i kategorin årets nykomling i svensk idrott och är inbjuden till den glittriga idrottsgalan i Globen. På gästlistan finns förresten även en viss Sven-Göran Eriksson från Torsby. Fint så det förslår, alltså.

Tills dess kommer Marcus Ahlm att ha bytt ut sin svettiga och söndriga och numera kexchokladmönstrade landslagströja mot smoking och fluga. Årets nykomling? Tja, jag vet inte om juryn redan fattat sitt beslut men insatsen mot Danmark kan i alla fall inte ha minskat Marcus Ahlms chanser.

I den här kategorin kanske trots allt Zlatan - efternamnet har jag glömt - får hållas som favorit. Han har haft en fortsatt fin utveckling i Ajax, samtidigt som han håller på att etablera sig i landslaget.

Ahlm och Zlatan. Två framtidsmän i två stora bollsporter. Så lika men ändå så fullständigt olika.

Zlatans gamla lärare på Rosengårdsskolan har rankat bollgeniet på Topp 5-listan över de mest stökiga elever han haft under sin långa yrkesbana. Skoltiden präglades av skolk och småbus. Zlatan har redan hunnit med att jaga "torskar" på Malmös horstråk, bli av med körkortet, förlova sig och separera, knuffa omkull TV-mikrofoner, få röda kort och bli avstängd från fotbollsspel under ett antal veckor.

Marcus Ahlm pluggar kemiteknik på Lunds Tekniska Högskola och skiktar på att bli civilingenjör. Han är praktiskt taget en renlevnadsmänniska och uppför sig exemplariskt både på och utanför planen.

Det hade varit trist om alla idrottsmän var som Marcus Ahlm och fullständig kaos om alla var som Zlatan.

Båda behövs och båda har oändligt mycket att tillföra svensk idrott i många år framöver.