Par från Skåne Tranås ställer ut på Christinehof
-Jag gillar slottsmiljön, säger Eddie, dagen till ära iklädd en Nick Nolte kavaj från filmen New York Stories. De stora fönstren släpper in så mycket ljus så det knappt behövs något annat ljus under dagtid. Dessutom får målningarna ett mycket fint sidoljus härinne. Eddie visar abstrakt måleri och My sina speciella plattor gjorda i stålplåt belagda med tunna handgjorda papper som syrabehandlats för att frigöra rost från stålplåten och som bildar olika strukturer och former. En teknik hon själv arbetat fram och som hon är ensam om. -Mina målningar kräver som du ser utrymme, säger Eddie sedan My smugit iväg för att fortsätta hängningen. Det är mycket struktur i hans målningar. Mycket lager på lager. -Mellan den omålade duken och den färdiga bilden, det kan vara allt från 30 till 100 lager, finns ett slutet rum, säger Eddie. Och där har det diskuterats mycket och gått riktigt hett till. Hans målning Gral, ett assemblage, skiljer sig lite från de andra målningar med sin tillplattade plåtburk mitt i målningen. -Jag samlar på allt skrot, säger Eddie. Men det är svårt att hitta i Sverige, allt plockas bort från gatorna. Den här burken har jag tagit med mig hem från Grekland. Eddies favorit på den kommande utställningen är målningen Tecken. Ett svart kinesiskt-liknande tecken på en vit duk. -När jag gjort den kunde jag inte slita mig från ateljén. Jag kunde sitte och titta på den hur länge som helst. Och när jag var i Malmö längtade jag hem till målningen. Det är som en förälskelse. Och förälskelsen verkar också satt sina spår i Mys stora installation, I Salakos står tiden still. Det är en hel vägg av hennes typiska stålplattor. Men de här plattorna skiljer sig från de andra genom att de under rostfärgen döljer fragment av gamla fotografier, brev och id-handlingar som My tagit vara på. -Det är egentligen en metafor, säger My. Det Salakos jag minns finns inte längre. Men när jag minns så är Salakos ändå som för 20 år sedan då jag kom dit första gången och lärde känna de människor som finns på en del av de här fotografierna. Det är en fantastisk berättelse jag får höra. Den bygger på minnen och relationer. Och genom berättelsen levandegör My hela sin installation. -Det handlar om min historia. Det är ett självporträtt. Det är mitt liv. I ett annat rum hänger 42 plattor med olika former och strukturer. De har ingen berättelse. -?De fungerar en och en, säger My, men tillsammans bildar de en meditativ helhet.
