Pelle Ossler: Brus

Att få spela in i ärevördiga Hansastudion i Berlin var för Pelle Ossler en pilgrimsfärd till musikens hjärta, ungefär som andra reser till Sun-studion i Memphis och suktar. Inte för att ord som "befrielse" eller "spelglädje" precis passar Pelles femte soloverk Brus.

Nyheter • Publicerad 28 oktober 2008

Det är dovt, dämpat och skevt det mesta, med massor av luft och rymd mellan tonerna i långsamma visor som andas svartsyn, ångest och klaustrofobi. Med blottad strupe sjunger Pelle, naket och skavankigt, berättelser där varje yttre förhållande ekar av ett inre. Ändå kan det bli vackert, renande. Och emellanåt makalöst starkt. I Ett slutet rumföljer jag andlös en inre jakt där det är omöjligt att avgöra om protagonisten känner sig instängd eller utestängd. Borra hålär nervig, obarmhärtig undergångsrock som, ja, borrar sig in.

Låter det deppigt? Mot slutet skingras faktiskt molnen, på sätt och vis. Och man sitter omskakad kvar och tänker han har gjort det igen. En stark, djupt personlig skapelse som får en att undra vad i all världen killen gjorde i Wilmer X.

SAXO

Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons