Nyheter

VM en scen för artister

"Jag tror knappast att fredagens presskonferens har föranletts av speciellt många sömnlösa nätter" skriver YA:s sportkrönikör Jan Ohlsson sedan den svenska VM-truppen presenterats.
Nyheter • Publicerad 3 maj 2002

Säg så här. VM-truppen blev den väntade. Positivt: Nomineringen av Andreas Andersson, i ruggig målform, och det goda omdömet att inte ta med Jesper Blomqvist i truppen. Negativt: Att det fanns plats för Håkan Mild, Daniel Andersson och Tobias Linderoth i samma trupp? En borde bort. Minst. Det brukar sällan slå gnistor när förbundskaptenerna Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck slår sina huvuden i hop och det gjorde det knappast heller den här gången heller, när den svenska VM-truppen plockades ut. Det blev i stora stycken de beprövade och betrodda spelarna som ska testa sina överlevnadskonster i "dödens grupp" vid VM i Korea/Japan. Ja, den kallas ju så, dödens grupp, där Sverige placerats i sällskap med England, Nigeria och Argentina. I stora drag kommer Lars-Tommy att lasta in de bästa fotbollsspelarna i det plan som om drygt två veckor lyfter från Arlanda i riktning mot Miyazaki. 23 spelare har plockats ut och med några få undantag tycker jag att förbundskaptenerna gjort ett gott val. Jag tror knappast att fredagens presskonferens har föranletts av speciellt många sömnlösa nätter; de har haft truppen klar för sig ett bra tag. Är man ute efter att hitta förbundskaptener som överraskar får man ägna sig åt att studera Sven-Göran Erikssons nattliv. Jag är, till skillnad från många andra, tacksam över att Jesper Blomqvist inte finns med bland de svenska Asienresenärerna. Det fanns de som började drömma om ett svenskt VM-guld redan när Jesper lyfte från avbytarbänken i Everton och när han sedan, av någon anledning, plockades med i testmatchen mot Schweiz var Jeppes VM-resa redan bokad och klar i mångas ögon. Det var verkligen till att rusa i väg; Jesper Blomqvist har inte hållit internationell toppklass på många år. Visst, det är starkt att vara tillbaks i Premier League efter alla dessa skador som varit på vippen att knäcka karriären och klarar Jesper av att sega sig kvar i ute proffsvärlden ytterligare ett par år får han vara nöjd. I landslaget har han däremot inte att göra. Däremot borde det funnits plats för den spelartyp som Jesper Blomqvist representerar; en löpstark, teknisk yttermittfältare som gillar att utmana sina motståndare på dribblingsduell och som dessutom är målfarlig. En ypperlig sådan finns i svensk fotboll och det hade varit en enkel sak för Lars-Tommy att få in denna kraft i truppen. Jag tänker på Stefan Selakovic, Halmstads BK:s guldmakare för två år sedan, som nu gör succé i det holländska topplaget Heerenveen. Stefan har ett internationellt steg och är dessutom en mittfältare som har förmåga att göra mål. På åtta landskamper har han hittat rätt tre gånger och lands- laget skriker efter målfarliga mittfältare. Att lämna Stefan Selakovic utanför truppen samtidigt som Håkan Mild, Tobias Linderoth och Daniel Andersson nomineras är för mig en gåta. Mild, Linderoth och Andersson representerar i stora stycken samma spelartyp. Alla har sina största förtjänster som defensiv central mittfältare där lever på en hög arbetskapacitet och ett hyggligt passningsspel. Bristerna är också gemensamma; de är inga högklassiga tekniker, de levererar för få avgörande djupledspassningar och gör alldeles för lite mål. Daniel Andersson, denna följetong i svensk landslagsfotboll, är nu uppe i 37 landskamper utan att ha gjort ett enda mål och Tobias Linderoth har hittat rätt en gång på 18 matcher. Nu har av någon anledning mittfältarna i allmänhet svårt att göra mål i Lars-Tommys lag. Inte ens en internationell målmaskin som Fredrik Ljungberg hittar målet i landslaget, statistiken säger att han gör mindre än ett mål i var 15:e landskamp. Samtidigt blir det mål i princip varje gång han rör bollen i Arsenal. Jag vet inte om Ljungberg trivs bättre i rödvita kläder än blågula - modemedveten har han alltid varit - men jag rekommenderar Ljungberg i alla fall att ha en vit t-shirt med Arsenals klubbmärke på sig innanför den blågula landslagströjan. Det skulle möjligen kunna bryta förtrollningen. Eller kan det vara så enkelt som att det är en viss skillnad på att spela bredvid Tobias Linderoth eller Dennis Bergkamp? Vid EM i Holland/Belgien var det de lag med de mest konstruktiva mittfältarna som hade störst framgång och detta är ett känt faktum: Lag med för många arbetshästar vinner aldrig några stora mästerskap i fotboll. VM är en scen för artister, individualister, divor. Att Zlatan Ibrahimovic kom med i truppen var ingen överraskning, men ändå ett glädjande val. En perfekt joker att kasta in i trängda lägen. Positivt är även Andreas Anderssons comeback i landslaget, han har varit skållhet i allsvenskan och borde vara hyperaktuell för en plats i startelvan mot England. 2 juni är en söndag. Klockan 11.30 svensk tid är det avspark i Kobe mellan Sverige och England. Säg så här. 2-1 till Sverige.

Peter Hellemark peter.hellemark@allehandasyd.se
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.