Wiehe & Werup
Bra att mellansnacket är borta, sånt fungerar sämre på skiva. Nya låtar blandas med sånger som aktualiserats av livet. Wiehe har tonsatt och sjunger Werup. Tyvärr, för Werups dikter må vara rytmiska men de är inte melodiska.
Nog bara Jacques som kan halvsjunga sina egna texter. Werup sjunger också Wiehe. Desto bättre! Han tar varje ord på blodigt allvar och gräver ett ännu större djup i Wiehes sångtexter.
Två spår är fenomenala, bland det bästa jag hört med Wiehe och Werup på skiva. Werup sjunger - ja, agerar - i en egenartad tolkning av sin namne Brels Lämna inte mig(Ne me quitte pas). Wiehe är både rolig och sorglig i sången Maskinen. (Vilken maskin? Jo, den som kan sluta fungera på gamla gubbar.)
Kompet - piano, cello och Wiehes gitarr samt ibland blås från W&W - passar fint. Wiehe blir Olle Adolphsons efterföljare och Werup hålls så att säga i schack.