Allt sker hastigt och är fort borta
"Vad jag behöver är inte en snöleopard utan en fårhund som håller mina skuggor i schack, ett stadigt stängsel kring något obestridligt:'Detta är detta'."
Det är så vi vill ha det med lätthet i definitionerna och med en stringens och en precision vid utmätning och fastställande av gränser.
Nu ska detta inte handla om Werner Aspenström, om vilken förläggaren Hans Isaksson har skrivit en utmärkt biografi, utan om Bodil Malmstens nya loggbok med fältanteckningar från månaden maj 2007 till månaden april 2009. Och vi kan känna igen det vardagliga strulet, den eviga irritationen på onödigheter, reflektioner om smått och stort, från folks beteenden på pendelbussen till presidenters svagheter.
Och så den svåra kampen mot hantverkare och nu ävenledes internetleverantörer. Bodil Malmsten har där stark support av grannen, som aldrig ger sig, han är som en iller eller terrier, när han väl har fått tag i människan, lämnar han aldrig ärendet och byxbenet.
Men det finnsäven i berättelsen en saknad efter förluster, huset i Finistère är borta och bilen får hon lämna, den kära Rovern, det är som att förlora en medlem i familjen eller en del av sin kropp. Den nya lägenheten i staden skapar bara vantrivsel och till det kopplas en gnagande ensamhet och varje morgon bidrar spegeln till ytterligare ett bekymmer, att visa på och avslöja åldrandets segertåg.
Det är som vanligt med Bodil Malmstens berättande, hon ser ljuset i vardagen, hon ger oss bilder med lätthet, hon ger oss tröst i bedrövelsen och hennes humoristiska skruvar lever, MEN vemodet breder ut sig, med sorgen och saknaden, därför blir detta en loggbok, som har större svärta än de tidigare.
Och ändå finns det stora vattnet nära henne, Atlanten, och hon lever med tidvattnets andetag och god litteratur, hon läser mycket, men just i denna berättelse finns det få litterära passningar och analyser, Bob Dylan finns med, nästan inte alls Thomas Bernhard, men några anteckningar från Albert Camus, som den här: "Vi härstammar inte från apan, men vi närmar oss den i full fart."
Den bitska kritikenmot Sverige är här mildare, det är bara lite nätt om Försäkringskassan, men vem gnäller inte på den? Bodil Malmsten följer sedan nio år på avstånd det svenska samhället, hon gör längre eller kortare besök i landet, hon blir i rask takt en av etablissemanget, hon får litterära priser, hon är värd i det prestigefyllda radioprogrammet Sommar, hon blir hedersdoktor, hon skriver och regisserar egen dramatik och hon gör specialskrivna stycken för radion i Sverige och hon följer de små omvälvningarna i sin barndoms Bjärme.
Jag tror mot dennabakgrund att hon kommer att vistas mera i Sverige, lämna lägenheten och skaffa en ny, den antyds också i slutet av boken, som längst bak bär namnet Bretagne Pays de la Loire.
Jag tycker att detta är en mellanbok av Bodil Malmsten, en del omtuggningar, en del utfyllnadstexter, men det är en mycket vacker bok, med passande bilder, oftast av Bodil Malmsten.
