Bob Hansson

(National) Inte många poeter tränger igenom mediebruset över huvud taget, och ännu färre tråcklar sig in i radio, upp på populärkulturella piedestaler och in i folkhemsfinrummet. Exemplen Bruno K Öijer och Iodine Jupiter kan nämnas, men ingen av dem har egentligen känts bekväma när bungy-jumpat ut i gapet mellan lyrik och musik. Ex-helsingborgaren Bob Hansson har vi sett som förband till Thåström, och som poetry slam-mästare med intensiv, självsäker och performancekaxig stil. Och han är inte så dum att han försöker sjunga. Tillsammans med berömda gäster som Joakim Thåström, Ola Salo, Fläskkvartetten och något så underbart benämnt som Institutet För Höghastighetskonst, gör Bob Hansson suggestiva, stämningsrika och bildrika musikdikter, med inte så lite beat-känsla. Det är fyllt av salt vemod och snurriga men viktiga tankar, och när man tappar uppmärksamheten säger han något om att "dra ner brallorna till fotknölarna och vända / sitt anus mot solen / och säga kör, solen, kör". Och öronen är åter spetsade. Rockar gör det inte, men Bob Hansson är mer rock'n'roll än någon annan svensk poet just nu.