Annons
Nöje

Cindy Sherman skildrar livets teater

Louisiana blickar tillbaka på Cindy Shermans karriär. Julia Svensson ser en genialisk parodi på vår kultur, som bara blivit mer och mer angelägen med åren.
Nöje • Publicerad 1 mars 2007
Ur serien The Rear Screen Projections 1980.
Ur serien The Rear Screen Projections 1980.Foto: 

Varje dag är en teaterföreställning. Man klär sig på morgonen, sminkar sig och sätter sig på bussen. Om kläderna är trasiga och jag inte har tvättat mig och har mina saker i en gammal plastpåse tror ni att jag är hemlös. Om jag blonderar håret, sminkar mig för mycket och har höga klackstövlar tror ni att jag är prostituerad. För det mänskliga ögat tror på vad det ser.

Cindy Sherman har, alltsedan slutet av 1970-talet, avlivat våra förutfattade meningar med teatraliska porträttfotografier av sig själv i rollen som någon annan.

Annons

Eftersom hennes bilder aldrig har titlar, och jag egentligen inte får veta mer än just vad jag ser, blir det uppenbart hur mycket jag tror mig känna till om en karaktär -€" bara på grund av de attribut och den rekvisita som använts.

Betraktaren skapar själv den porträtterade personens verklighet. I den tidiga serien Film Stills(1977-1980), en rad svartvita bilder som var och en ser ut som ett snabbt klipp ur en 60-talsfilm, är det till exempel någonting i Cindy Shermans blick, i den stelnade ršrelsen på fotot, som skvallrar om att allt inte står rätt till. Kvinnan på bilden Untitled Film Still #58, hon med den svarta schalen, är på väg någonstans - kanske har hon redan begått ett brott.

I serien Centerfolds/Horizontals(1981) fortsatte Sherman leka med vårt sätt att stereotypifiera fšr att sortera verkligheten, bland annat genom att introducera stšrande element i bilderna. På fotot Untitled #93ligger en blond kvinna och tittar på något utanfšr bilden, som så många av Shermans karaktärer. Sminket har runnit och man skymtar hennes spetsnattlinne under det svarta täcket. Betraktaren luras tro att kvinnan bara vilar ut efter sin senaste kund, men på nära håll ser man att hon är alldeles blank av svett - det måste alltså vara något annat.

Sherman driver återkommande med den bild tidningar och filmer ger av kvinnor, och experimenterar med kvinnors olika roller, till exempel som sexobjekt eller lidande offer. I kvinnors beteende är det den yttre stilistiken som vinner - make up, flirtighet, kläder.

Vi tror på bildjournalistiken och massmediekulturen och regisserar oss själva för att efterlikna idealbilderna, trots att vi någonstans vet att de är manipulerade. Shermans fotografier kontrasterar - hon döljer inte att hon använt rekvisita, att allt är teater från början till slut.

När man ser de 250 verken samlade blir det extra tydligt hur Sherman redan på 1980-talet gestaltade och drev med vad som 20 år senare skulle bli religion: populärkulturen, kändisskapet, filmen, fiktionen.

Intressant är också hur Sherman några gånger under karriären har bytt ut sig själv mot dockor, sinnebilden av en flickas barndom. Bland annat i Sex Pictures(1992): Här parodierar de stela dockorna pornografin men de är också ett sätt att experimentera - i de obscena positionerna blir dockorna rysligt mänskliga.

I porträttserien Hollywood/Hampton Types(2000) undersšker Sherman självdistanserat det i vår tid så patetiska feminina Œldrandet - misslyckade skådespelerskor i övre medelåldern som försöker göra sig ungdomligt vackra och dölja kroppens fšrfall.

Men mot bakgrund av den skruvade samhällskultur Sherman hittills avbildat finns ju egentligen inga alternativ för dessa kvinnor, mer än att klamra sig fast vid sin ungdom.

Steget är emellertid inte långt från Hollywoodkvinnornas överdrivet fejkade bröst, vita ögonskugga och läppstiftade munnar till Shermans senaste serie Clowns(2003-2004), där hon för första gången manipulerat sina bilder digitalt. Kvinnorna är nästan, liksom clowner, karikatyrer av sig själva. Och bakom en skrattande fasad döljer sig också något depressivt, något sorgligt, liksom hos clownerna.

Annons

Dockor, clowner, människor - Sherman leker med gränserna och hennes bilder har bara blivit mer angelägna under de 30 år hon verkat som performancefotokonstnär. Hon fördjupar sig i populärkulturen utan att glamourisera den. Mängden verk på utställningen understryker bara effekten av hur väl hon lyckas framhäva psykologiska övertoner och detaljer som klassmarkörer eller det perfekta Hollywoodljuset.

Det är briljant. Att se allt i en enda utställning är som en gigantisk parodi på att gratisbläddra i den artificiella verkligheten bland magasinen på Pressbyrån.

Det fina är att man inte nödvändigtvis måste känna till Cindy Sherman för att ha behållning av hennes verk. Den bästa informationen skapar betraktaren själv: Vem är kvinnan på bilden? Och vart är hon på väg?

Julia Svensson

Fakta Cindy Sherman

Fotografen och konstnären Cindy Sherman föddes 1954 i New Jersey, USA. Hon bor i dag i New York.

Sherman är en av de konstnärer som i slutet av 1970-talet ville avliva myten om fotografiet som sanningsvittne.

Fotoserier i urval: Untitled Film Stills (1977-1980), Bus Riders 1976-2005, History Portraits (1988-1990), Hollywood/Hampton Types (2000-2002)

SAXO
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons