Den hårda maktensattraktionskraft
Han är arbetslös i tröstlös tillvaro i ett allt gråare och fattigare Minsk. Och efter ett sista dundergräl med hustrun Ljudmila Petrovna, som har en affär med chefen på banken där hon arbetar, har Stupak tvingats att flytta ut i garaget.
Där sover på en gammal tältsäng. Bilen, en uttjänt Moskvitj, har han redan tvingats sälja för att ha pengar till mat. Sasja Stupak har inte mycket att göra, småpratar lite med de andra garageägarna. De flesta lever ett hårt och fattigt liv medan det går desto bättre för ett litet fåtal som kör omkring i sina europeiska bilar.
Det är sju år sedan Stupak återvände hem från kriget i Afghanistan. Han är en krigsveteran, men är för ung för att få pension. Trots att han blivit dekorerad med Röda Stjärnan. Hans liv är trist och tomt. Och numera har han knappt pengar till brännvin. En söndag går han ner i staden. Mest av en slump blir han indragen i ett stort demonstrationståg. Protesterna mot landets ledare - som enbart omnämns som "självaste han" - är starka men kuvas brutalt. Stupak blir rejält mörbultad av säkerhetspolisens batonger.
I den store författaren Vasil Bykaus (1924-2003) kortroman Veteranen- smidigt översatt av Nils Håkanson - framställs denne Stupak som en modern tids demobiliserad Soldat Svejk, vilse i vardagen. Han är en man som inte vill mycket. Han är nöjd med det lilla livets små glädjeämnen. Han har inga grandiosa framtidsplaner eller storvulna drömmar. Han vill leva lugnt, få vara ifred. Men efter att ha blivit bankad gul och blå av säkerhetsstyrkorna kring "självaste han" - alltså Belarus diktator Alexander Lukasjenko - får han nog. Han vill skaffa ett vapen och skjuta diktatorn.
Veteranenär, på ett lågmält och vardagligt vis, en svidande vidräkning med diktaturen i Belarus - som vi av någon obegriplig anledning framhärdar med att kalla Vitryssland. Häromveckan valdes ännu en gång Alexander Lukasjenko och hans anhängare att leda parlamentet i Minsk. Valobservatörerna var entydiga i sina rapporter: valet var odemokratiskt, rösträkningen full av fusk. "Europas siste diktator", som han ofta kallas, sitter kvar vi makten.
I Veteranendemonstrerar Vasil Bykau hur den hårda maktens attraktionskraft kan snärja och locka. Hur det tsaristiska och sovjetiska förtrycket lever vidare. Den stackars Stupaks attentatsplaner kommer snöpligt av sig. Och snart står han där, mätt och belåten i välstruken uniform, beväpnad med Uzi och gummibatong, och beskyddar landets diktator mot upprorsmakarna. Självfallet har inte Veteranenfått tryckas i Belarus.
