Drottningen upptäcker litteraturen

Vad händer om hon sedan, plikttrogen som hon är av uppfostran och gammal vana, rentav läser boken? Om hon plötsligt upptäcker att läsning är ett av livets stora nöjen och äventyr, ja vad händer då?

I sin nya roman Drottningen vänder bladförsöker Alan Bennett att undersöka frågan. Drottningen läser den ganska tråkiga romanen av Ivy Campton-Burnett, en författare som hon själv adlat en gång i tiden. Men nästa onsdag lånar hon en bok av Nancy Mitford (läs förresten gärna Cecilia Hagens bok De osannolika systrarna Mitford). Och nu är Drottning fast. Hennes läshunger är väckt.

Hovets cirklar rubbas. Alla i hovstaten är vana vid att Drottningen gör exakt vad hon alltid gjort. De eviga rutinerna är själva stommen för detta konstlade liv. Det är som en evig pjäs som spelas med samma roller, samma repliker, samma enahanda intrig. Och plötsligt lämnar huvudrollsinnehavaren manuset och agerar efter eget huvud.

Ty Hennes Majestät Drottningen förändras. Hon får andra intressen, eller snarare: hon får intressen, något hon helt saknat tidigare. Hon börjar anteckna sina iakttagelser och tankar, sina reflektioner över de böcker hon nu med stor vetgirighet läser.

Hon börjar också inse hur meningslöst hennes liv är. Hon blir uttråkad av all ytlighet och förställning som präglar ceremonierna, invigningarna och bjudningarna. Nu gör hon det till en vana att alltid ha en bok med sig som hon kan smita undan med.

Hovet och dess styvnackade funktionärer tolkar Hennes Majestäts förändrade beteende som ett utslag av alzheimer. Samtidigt enas de om att det är absolut nödvändigt att få Drottningen att sluta läsa. Gamla trotjänare kallas in för att övertala henne, andra tjänare instrueras att "glömma" att ta med reslektyr åt Drottningen.

Alan Bennett lyckas med konststycket att få denna till synes harmlösa lilla bok att bli spännande. Ska Drottning stå emot påtryckningarna? Kommer hon ge upp sitt nya liv med läsning? Det är en ovanlig berättelse som Alan Bennett skrivit, gripande i sin enkelhet. Charmig låter lätt litet nedsättande, men det är precis vad Drottningen vände bladär.