Annons
Nöje

En litterär vad-hände-sen

Den holländske författaren och reklamaren Ray Kluun slog igenom på bred front med självbiografiska En sorts kärlek häromåret.
Nöje • Publicerad 6 oktober 2008
Holländaren Ray Kluun har skrivit en uppföljare till sin genombrottsroman En sorts kärlek. Bild: Jeroen Nooij
Holländaren Ray Kluun har skrivit en uppföljare till sin genombrottsroman En sorts kärlek. Bild: Jeroen NooijFoto: 

Boken skildrar Carmen och Sten, ett framgångsrikt par i Amsterdams innekretsar med blomstrande karriärer, ett passionerat förhållande, många vänner och treåriga dottern Luna tillsammans. Enda orosmolnet är möjligen Stens oförmåga att vara monogam, men så länge han inte berättar något för Carmen är det OK med henne.

De är lyckliga, och lever i den bästa av världar, tills den dag Carmen för andra gången hittar en knöl i bröstet. Boken beskriver hur de kämpar tillsammans, hur Sten hanterar situationen genom att festa besinningslöst, och hur Carmen slutligen dör och likt Snövit ligger på lit de parade i en kyld kista i vardagsrummet, klädd i blå Replay-klänning, Diesel-jeansjacka och Gucciskor. Kvar står Sten, sprängfylld av kärlek, med stängd själ, hopplöst vilsen, och med Luna på armen.

Annons

I uppföljaren Änklingenfår vi följa honom under det tumultartade året efter Carmens död. I stället för att ta hand om Luna på bästa sätt lämnar han henne åt den östeuropeiska barnflickan och lägger all ledig tid på tillfälliga ligg - oftast 20 år yngre, alltid välpumpade och smått fåraktiga, han kallar dem dollykloner - alkohol och sinnesvidgande kemikalier. Rose, kvinnan som hjälpte honom igenom de sista månaderna med den döende Carmen, finns vid hans sida, men bara ibland, och aldrig officiellt.

Han flyger och far, både utomlands och inom Amsterdam, trots att vännerna antyder att han borde tillbringa mer tid med Luna, men till slut går det inte längre. Efter ett övertramp för mycket bestämmer han sig för att åka på långresa till Australien, bara han och Luna.

En sorts kärlekvar som ett slag mot hjärtat, mot magen och mot huvudet. Änklingenär inte lika totalt nermejande, snarare ett vad-hände-sen. Det är speciellt att återse Sten och visserligen inser han att kärleken till Luna toppar allt, men uppföljaren är av förklarliga skäl inte lika drabbande som debuten. Eftertänksam, jo, rörande, jo, men världen vimlar av ensamstående föräldrar med betydligt mindre stöd kring sig. Och hoppet om framtiden kommer lite, lite plötsligt.

Caroline Alesmark
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons