Annons
Nöje

En stärkande skogspromenad

Nöje • Publicerad 7 januari 2005
Foto: 

Nils-Ude ringde och var lite smådeppig eftersom en av hans släktingar akut hade hamnat på sjukhus. Åldersrelaterad sjukdom, men ändå: trist. Han hade suttit vid den gamle släktingens sida, funderat och haft gott om tid till att studera den ostadiga droppställningen, ett slags halvt cykelstyre och någonting som med lite fantasi påminde om en varvräknare, som släktingen var kopplad till. Nils-Ude behövde därför lite frisk luft för att få rensa tankarna så jag föreslog en skogspromenad.

Han nappade på förslaget och kom och hämtade upp mig med sin remdrivna 343:a en stund senare. Att det mesta i och utanpå bilen skramlade när han gasade på har jag inga som helst synpunkter på, eftersom jag av erfarenhet vet att ingen har mått dåligt av en rejäl dos gammalt hederligt oväsen. Betydligt svårare har jag för att hantera det faktum att han sällan (läs: aldrig) städar bilen utan har för vana att kasta papper, halvfulla flaskor och annat skräp där det finns en ledig plats, vilket naturligtvis i sin tur leder till att man får en halv papperskorg över sig varje gång han tar en snäv kurva.

Annons

Han älskar sin bil och hävdar att "ett hjul i vardera hörn ger den suveräna vägegenskaper". Vem kan argumentera mot ett dylikt påstående?

På vägen ut till skogen började hur som helst bilen plötsligt att hacka, och trots att Nils-Ude i ren desperation jobbade så hårt med gaspedalen att han fick mjölksyra i vaderna gick det allt längre och längre mellan förgasarens suckande och ventilernas rosslade. Bilen stannade och hade tappat gnistan.

Vi började traska. Mot skogen! Väderleken varierade från halvklart via klart till självklart. "Att man aldrig någon gång kan få ha nedförsbacke och medvind samtidigt" suckade Nils-Ude.

Vi följde en stig vid sidan om landsvägen och kom till att passera ett litet skrangligt skjul, som hade pappskivor istället för fönster. När vi rundat huset fick vi syn på en man med Fleksneshatt som satt framåtlutad i tänkarpose på en liten stubbe. Han hade en pyrande pipa i mungipan och var iklädd gröna kläder och gummistövlar, och hade en gigantisk kikare hängandes på bröstet.

På hakan hade han en ganska stor vårta som såg ut som en Ford Taunus 72 sedan. Han blev inte störd av vårt plötsliga uppdykande, tvärtom, han sken istället upp och bjöd på kaffe, som luktade gott men smakade illa. Till detta sega gamla kex som smakade fuktskadad källare. Dörren till den lilla ludan öppnades och ut kom en kvinna som liknade Lapp-Lisa. "Det är min lilla sockerpulla, Inga" sa mannen. Vi hälsade och bugade. När vi satt där och liksom skojsade till det flyttade "Lapp-Lisa" allt närmre Nils-Ude som naturligtvis inte insåg vad som höll på att hända utan drog på det värsta han kunde. Jag noterade att mannen började utveckla ursinnigt rodnande örsnibbar och dessutom fick jag värsta "Den sista färden"-vibbar.

Mannen började pysa över och ilskans andedräkt spred sig likt ångan ur en tryckkokare då han spottade ur sig invektiv och diverse könsord om vart annat. Jag knuffade till Nils-Ude som först då förstod att det var dags och därför ursäktade sig med att han plötsligt fått spänningshuvudvärk. Då brast det för mannen som vrålade: "tryckimpregnerat trä kan väl inte fuktskadas, vem har beställt kotletter, Nyköping nästa" (i den ordningen) och gick därefter till angrepp med sin osäkrade kaffetermos. Som vi sprang… Alla tre! Nils-Ude har fysik som en övermogen banan och flämtade därför värre än sin 343:a. Framme vid landsvägen försökte vi få lift. Det fick vi inte, så vi började traska mot stan så smått. Då säger Nils-Ude: "Undrar egentligen vem som fick Ringtone of the year award?".

Tja, svarade jag, hade vi haft mobilen med kunde vi ju ringt efter en taxi eller varför inte laddat ner den mest populära…?

Lars Yngvelyssnar just nu mest på Erik Levander.

lars.yngve@allehandasyd.se

SAXO
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons