Fängslande one woman show

Bearbetning och dramatisering: Leo Cullborg och Åsa Fång efter Simone Berteauts bok Piaf

Översättning till svenska: Anna-Lena Brundin, Kerstin Hallén

Musikalisk instudering: Johan Bergman

Regi: Leo Cullborg

Verkstan, Malmö 23 mars

För att väcka associationer till Frankrike och då i synnerhet till Paris tillgriper man ofta en ganska begränsad mängd företeelser: en basker, en baguette, ett musettdragspel, en vy över Montmartre eller Eiffeltornet. En minst lika tydlig symbol för den franska huvudstaden med alla dess myter och sanningar var Edith Piaf. I henne förenades storheten hos en klassisk, ouppnåelig diva med all den svärta hon upplevde till en person med en livshistoria som övergår det mesta som en mänsklig fantasi skulle kunna fundera ut.

Men det var mer än en dröm om Paris som fick liv i publiken när föreställningen Edith Piaf- Livet och kärlekenhade nypremiär på Operaverkstan i Malmö inför sin Skåneturné i torsdags kväll. Endast med hjälp av en ytterst sparsam scenografi, pianisten Johan Bergman och framför allt sin egen stora sceniska och musikaliska skicklighet skänker Åsa Fång här liv åt Edith Piaf och många av de människor som var delar av hennes liv.

Fastän 18 av Piafs sånger, både mer och mindre kända, finns inflätade i föreställningen är den mycket mer än bara en kavalkad av bekanta melodier. I stället är det Piafs livshistoria, dramatiserad av Fång själv tillsammans med regissören Leo Cullborg, som utgör stommen i stycket. Vi får följa henne från början på gatan tillsammans med halvsystern Simone, som också fungerar som styckets huvudsakliga berättare, via den branta uppgången till stjärnstatus, då och då med någon anekdotisk avstickare, ända till slutet vid bara 47 års ålder.

Med ett vilt och uttrycksfullt kroppsspråk, utmärkt röstkontroll och en imponerande scennärvaro gestaltar den magnifika Åsa Fång praktiskt taget hela verkets persongalleri med samma skärpa och detalj. Titelfiguren gör hon till en på en gång arrogant, självmedveten och bräcklig kvinna med ett osläckligt behov av att sjunga och på ständig jakt efter kärlekskickar, vare sig de kommer från publiken eller från hennes långa rad av äkta män och älskare. Halvsystern Simone är den förundrade betraktaren och Ediths förtrogna, ständigt i bakgrunden - en mer stillsam version av Piaf själv. Och de många männen får med minsta möjliga medel helt egna karaktärer genom röst, uttryckssätt eller mimik. På detta sätt berättar Fång och Bergman, som också fäller några repliker, en gripande och väl framställd historia som i grunden försöker utreda vad som är livets och konstens mening och pris.

Lika stark, fängslande och innerlig som Fång är i talscenerna, lika engagerande, medryckande och briljant är hon i sångnumren. Genom att helt låta bli att försöka imitera den hon gestaltar, når hon djupt in i både Piafs person och sångliga själ, fastän uttrycket är helt och hållet Fångs eget. Hennes nyansrika, breda röst blandar värme och stål och gör henne, både som skådespelerska och sångerska, till en strålande tolkare av den häpnadsväckande personen Edith Piaf.

Fredrik Fischer

FOTNOT: Piaf - Livet och kärlekenspelas 30 mars i Teaterhallen, Tomelilla och 22 april i Parken, Trelleborg.