Fet kväll på KB med Fatboy
Varifrån kom plötsligt detta eleganta, stilsäkra band, som tar avstamp i 50-talsrockabillyn men ändå landar i ett så modernt och brett sound?
Way Down Lowfrån nya plattan In My Bonesär inte så mycket en chocköppning som ett plötsligt skingrande av mörka moln runt en olycksbådande fullmånen. Och jädrar i min lilla lunchlåda vad det svänger.
In My Boneshar gett Fatboy vad de behövde: en radda kanonbra låtar, som skulle leva högt och vilt även om Hannu Kiviaho inte prydde dem med de coolaste gitarrlicksen och även om de inte var försedda med starka rytmer och gungiga grooves från inte bara Jörgen Walls trummor, ömsom ömt vispade, ömsom hårt hamrade, utan från varje instrument - bortsett från pedal steelen som sjunger, viner och gråter.
Live har de inte med sig någon blåssektion, men den saknas inte. In My Bonesjazzigare nummer faller ändå lite utanför den mer renodlade rockabillyram bandet håller sig inom live. Och tacknämligt har de lämnat sitt finska dragspel hemma vid spisen.
- Härligt att se att det inte bara är på Dansbandskampenman dansar! säger sångaren Thomas Pareigis till den mycket danssäkra rockabillypublik de lockar, och osäkrar sin Elvis- möter Roy Orbisonstämma för ännu en sång.
Nästan löjligt tryckarmässiga ballader som I Once Had Youavlöses av snabbare, styggare saker som Born To Love One Woman.
Fatboys eklektiska sound är en gryta av Roy Orbison, Johnny Cash, Chris Isaak och Elvis. Kryddad med neo-swingkänsla, soul och på skiva även latinsväng.
Men låtarna, grooven och licksen räcker inte. Fatboy är också stämningsskapare, vilket får en att famla efter ord som "filmisk", "suggestiv" och, herregud, har jag skrivit "regnvåt asfalt i billyktsbelysning"?
Ovanpå det är de mästare i att hålla igen, undertrycka och sedan släppa loss när grytan hotar att koka över. De ögonblicken är underbara, och låter så självklara att de verkar enkla att mana fram. En oundviklig parallell är Weeping Willows, men ännu i ett så pass tidigt stadium av sin utveckling att de låter fräscht, spännande och onött.
Jag känner att detta är början på en lång och vacker vänskap.
