Framtidens opera

Jag har hört operans framtid och dess namn är Jonas Forssell! Det tänkte jag för länge sen. Det tycker jag ännu. Därför blev jag så förvånad när de som recenserade hans nya opera, Death and the Maiden, den andra som Forssell komponerat åt Malmö Opera, inte nämnde musiken mer än i förbifarten.

Nöje • Publicerad 2 oktober 2008

Några lieder av Franz Schubert är viktiga för operans historia och kritikerna skrev att operamusiken innehåller Schubert-citat. Men det var - nästan - allt. Carlhåkan Larsén (i Sydsvenskan) tyckte si och så: "omväxlande" men de musikaliska effekterna blev alltför "grovhuggna". Den enda som hyllade musiken var väl Martin Nyström (Dagens Nyheter): "Jonas Forssells starkaste musikdramatiska verk hittills."

När jag själv sitter på Malmö Opera så får redan de första tonerna mig att utbrista: Mästerligt! Genialt! Ja, fantastiskt hur Forssell komponerat sig igenom orkesterns instrument, deras olika klanger och karaktärer, lätta flöjter och tunga basfioler. Tonerna presenterar människans egenskaper, känslor och tankar, hennes livsval.

Annons

Platsen är ett sydamerikanskt land, tills nyligen styrt av militärer. Det handlar om tortyr och våldtäkt, hämnd eller (o)möjlig förlåtelse. Ett kammardrama med en kvinna (sjungen av Erika Sunnegårdh), hennes make (Fredrik Zetterström) och en läkare (Joseph Wolverton), som våldtog och torterade kvinnan. Ariel Dorfman har skrivit librettot, liksom tidigare en pjäs och ett filmmanus. Librettot är "så starkt att det överskuggar musiken", enligt Johnny Månsson (på Månssons kultur). Rätt men fel. Att operan upphör att vara opera och blir den jävla verkligheten beror till många procent på musiken.

Forssell blandar toner och rytmer likt en målande konstnär. Ur den klassiska traditionen uppstår modern men aldrig modernistisk opera. Spänningen smyger på. Kören av försvunna, kanske döda sjunger en spansk melodi, sydamerikansk blåsorkester, lite jazz. Nuet betonas av en återkommande taktfast (dans)rytm i form av en harposträng eller industritungt á la Einstürzende Neubaten. Ovanpå glider librettot melodiskt. Sunnegårdh och Zetterström sjunger en mycket fin duett. Den förstnämndas självupplevda helvetesberättelse blir en ny sorts operaaria. Otroligt att Thomas Søndergård, dirigenten, lyckas hålla ihop alla in- och uttryck.

Jag hörde operans framtid ännu en gång och dess namn är fortfarande Jonas Forssell!

Att se och höra:Death and the Maiden (Malmö Opera t o m 26/10).

Att se:filmen Death and the Maiden i regi av Roman Polanski (finns på dvd).

Att höra:Schuberts stråkkvartett Death and the Maiden med Jerusalem Quartet (Naxos).

Bengt Eriksson

Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons