Fur: Ett fiktivt porträtt av Diane Arbus
Originaltitel: Fur: An imaginary portrait of Diane Arbus Premiär: 9 mars 2007 Med: Nicole Kidman, Robert Downey Jr, Ty Burrell med flera Regi: Steven Shainberg Speltid: 2 tim 2 min Censur: 7 år Några ord till min kära dotter: Om du någonsin blir hembjuden till din mystiske granne, en man som bär en antik Hacke Hackspett-mask och behöver kamma näsryggen; börja då aldrig dejten med att berätta dina intimaste sexuella hemligheter. Nicole Kidmans rollfigur, fotografen Diane Arbus, gör just det. Men det beror - förstås - på att hon är så hämmad av borgerskapets kvävande krav på högknäppta klänningar och välklippta ögonbryn. Då ser man inte maskgrannen som en skrämmande snuskgubbe utan som en väg till sexuell frigörelse. Eller hur? "Fur" är en film som är kokett insnärjd i tron på sin egen smarthet och förträfflighet. Redan de pretentiösa förtexterna slår an en ton som klingar blodisande falskt. Filmen skulle kunna vara en Tom Waits-video när han är på sitt mest pretentiösa humör och sjunger om kvinnliga skäggiga dvärgar som dricker rom och vet mycket mer om livet än vi tråkiga svennar. Den vill diskutera yta kontra undervegetation och är besatt av mullrande avloppsrör, ventilationstrummor, tuggande munnar - och hår, hår, hår. Regissören Steven Shainberg gjorde "Secretary", en film som även den tog upp sexuell avvikelse kontra "normalitet" - men som gjorde det på ett iskallt stiliserat och därmed lyckat sätt. Här är budskapet lika subtilt som en spark i ansiktet och inramat av en extremt påfrestande förkonstling. Nicole Kidman är antingen roat distanserad (när hon inser vilken dålig film hon är med i) eller skrattretande överspelande (när hon minns att det trots allt finns en lönecheck inblandad). När hon pratar med sin motspelare Robert Downey Jr är det oftast med viskningar. Han svarar med den sorts sövande baryton man bara brukar höra i avslappningsövningar: "Känn hur din högra skinka blir tyngre". Det är ett rent elände. Erik Helmerson/TT Spektraerik.helmerson@ttspektra
