Gitarristen som skällde ut Elvis

Inte bara John Wilkinson ifrån Elvis Presleys gamla TCB Band medverkar i den rockrevy som svenska The Cadillac Band nu turnerar med. Ä;;;ven gitarrlegenden James Burton är med på bland annat Wallmans i Malmö (7 mars) och Rosenhagen i Anderslöv (10 mars).

Det är andra gången den numera 62-årige Wilkinson är i Sverige. Han har inget emot att turnera med Elvis gamla låtar, 30 år efter legendens död.

- Inte alls, jag älskar det! utbrister han. För mig känns det som om det var i går. Och märkligt nog verkar Elvis ännu mer populär i dag, även bland unga.

John Wilkinson kompade Elvis "comebackåren" 1969-77, och missade inte en enda av de över 1 100 konserterna under perioden. Men egentligen träffade han Elvis redan 1956, remarkabelt nog. Som stursk elvaåring stegade han in i stjärnans omklädningsrum på en konserthall i hemstaden Springfield, Missouri.

- Jag hade sett Elvis på tv, förklarar John. Och jag sa till mina kamrater att den killen ska jag träffa och tala om för honom att han är helt kass på gitarr! Och det gjorde jag.

- Elvis hade en akustisk Martin D-18, den finaste stålsträngade gitarr som fanns. Jag och mina kamrater kunde aldrig få en sådan gitarr, vi hade inte råd. Och där stod han och bara slog på den, han spelade ju inte!

Elvis blev road av den kaxige grabben, som redan då var en lovande gitarrist. Så när hans TCB Band skulle sättas ihop mer än tolv år senare kom han ihåg John. "Ä;;;r du den John Wilkinson som sa att jag var helt kass på gitarr?" frågade Elvis. John nickade. "Då har jag nyheter för dig", sa Elvis. "Det är jag fortfarande!".

Åren med Elvis kallar John den lyckligaste perioden i hans liv.

- Jag tvekade när han frågade mig, för egentligen var jag ju mer av en "folk picker" än en rock'n'roller. Jag ägde inte ens en elektrisk gitarr. Men Elvis plockade fram en lapp och skrev ner vad han var villig att betala. Och då var jag med!

- Elvis var en generös och medkännande kille, och kunde ofta ge bort fantastiska saker till folk han inte ens kände.

Numera har dock John Wilkinson fått lägga gitarren på hyllan. Efter en stroke är han helt förlamad i vänstra sidan.

- Att inte kunna spela gör ont i mig så jag kan dö, varje dag, suckar han. Men det är bara så det är.

- Numera sjunger jag bara, men jag försöker inte låta som Elvis. Bara göra låtarna rättvisa, och njuta av dem så mycket jag kan.

John Wilkinson ser ingen ny Elvis i sikte, och tror heller inte att vi kommer att få se en artist av sådan kaliber i vår livstid.

- Ingen kan sjunga som han. Han hade musiken i sig. Och han fortsatte utvecklas, även när hans kropp började ge upp.

När Elvis dog 1977 lämnade han mycket ogjort, enligt John Wilkinson.

- Han pratade om att börja filma igen, och även att sitta bakom kameran och regissera. Dessutom planerade han en musikskola för barn från fattiga hem.

Att det gick som det gick menar John berodde på att Elvis struntade i sin hälsa, och bara ville tillfredsställa fansen med nya plattor och turnéer.

- Han borde ha tagit ledigt i minst ett år, fått ordning på sig själv igen och kommit i form. Det sa vi också. Men Elvis ville inte svika sina fans.

Lars Thulin

0410-545 20

lars.thulin@allehandasyd.se