Hedås - mitt i livets ström

Eller nej, allt börjar och slutar egentligen med Lars Anderssons farmor Ida. Det är hon som är navet och själva upprinnelsen till Ljus från ingenstansoch den roman som han ska skriva härnäst.

- Det är genom henne jag har ett förhållande till den här platsen. Hon var en väldigt viktig person i min uppväxt, min farfar träffade jag aldrig, han dog innan jag föddes. För mig är Hedås helt förknippat med Ida, säger Lars Andersson.

Han anade inte vad han gav sig in på när han bestämde sig för att skriva en bok utifrån Idas och Hedås horisont. Den korta inledning han tänkt sig till berättelsen om farmors liv svällde och svällde tills den krävde en egen roman. Ljus från ingenstansskildrar generationerna före Ida, med nybyggaren Knut som den första namngivna människan i Hedås.

Så strömmar de emot läsaren: Jöns Svensson, Elin Knutsdotter, Lars Pärsson, Lisken Månsdotter, Måns Olsson, Jöns Hedström och många, många fler. Lars Andersson räknar upp dem, noterar födslar, giftermål och dödsfall, rena fakta hämtade ur mantalslängder, nedskrivna husförhör och kyrkböcker. Men ibland stannar han upp berättelsen och kryper nära inpå någon av Hedåsborna. Vi får möta den 16-åriga Elin Eriksdotter som blir bortgift med den 27 år äldre bonden Per Svensson, följa Måns och Cajsas kärlek som får ett så tragiskt slut och den slutne faderlöse Johannes som blir bygdens fjärdingsman.

- Detta med att skriva om så många generationer orsakade mycket huvudbry måste jag säga. Det finns något i romanens instinkt, att man vill handskas med en subjektivt organiskt sammanhängande tid - som mest ett livslopp. Och nu skulle jag föra hela denna trupp genom romanen på 250 år.

- Då fick jag till slut finna mig i att det trädde fram några gestalter som jag fäste mig vid och som fick utgöra mittpunkt i var sitt tidsuniversum.

När det gäller dessa utvalda tillät han sig att hitta på, att brodera ut - men hela tiden med en viss återhållsamhet.

- Jag har inte kunnat inta ett alldeles lättsinnigt förhållande till de här gestalterna. Jag är skyldig dem dels akribi (noggrannhet, red anmärkning) och även fast jag inte vet något om dem att teckna dem på ett sätt som känns trovärdigt och respektfullt.

Livet går sin gilla gång i det universum som Hedås utgör. Barn föds och dör, ofta innan de ens hunnit bli namngivna. På Klarälvens botten dansar de ofödda i ring, skriver Lars Andersson. Det mäktiga vattendraget har också fått ge namn åt släktkrönikans undertitel Intill storälven.

- Älven är väldigt viktig i boken, eftersom den hela tiden finns där. Detta strömmande vatten hör åtminstone jag hela tiden som en susning i bakhuvudet, säger Lars Andersson. Hedås är fortfarande en viktig plats för familjen. Lars Anderssons mamma bor halva året i släktens hus i den lilla byn, där bara fyra av husen befolkas av åretruntboende. Under Hedås storhetstid strax före förra sekelskiftet fanns där 97 invånare.

- Det är en liten plats, men även på en liten plats blir det fråga om väldigt många livshistorier om man sträcker ut tidshorisonten lite grand. En del av den här bokens karaktär har varit att man nästan fysiskt ska förnimma alla dessa människor.

Det blir definitivt en del två i släktkrönikan, som förmodligen startar med farmor Idas födelse 1884. Samtidigt har Lars Andersson planer på att skriva en biografi över författaren och vännen Göran Tunström - och vet ännu inte vilken av de båda böckerna som kommer först.

- Som författare finns det något mycket lockande och gäckande och intressant i det där att försöka förstå hur en annan författare har rört sig framåt i sitt livsskrivande. Sedan är jag förstås också ett fan av Göran Tunström, vilket nog är en nödvändighet, konstaterar han. (TT Spektra)