Ingen anledning till höstångest

Jag kan bara hylla Nils Markus Karlsson som sprängt in en strålande text om den österlenska gräsrotsturneringen bland reportagen om portugisisk talangutveckling, krisande Stockholmsfotboll och Michael Svensson i det nya numret av Offside. Vilket berättande! Vilken närvaro!

Det här är obligatorisk läsning för alla sydskåningar med minsta intresse för fotboll. Det enda jag saknar är en bild av turneringens initiativtagare Pelle Kippel på omslaget.

För oss populärkulturkonsumenter finns ännu ingen anledning att knota över multnande löv och fallande kvicksilver i våra barometrar. FörutomOffsidebjuder även de senaste numren av Rockyoch XXLpå fantastisk läsning,

Ludacris håller på att färdigställa sin nya platta och om två veckor börjar NBA. Tills dess lirar jag nya NBA2K9där jag själv kan återupprätta Detroit Pistons ära efter lagets nesliga sorti i den östra konferensfinalen i våras. Det går sådär.

Höstens flitigaste hiphopkatt är Madlib som inom loppet av några veckor har släppt två plattor som båda lär hamna på min topp 20-lista när vi skriver januari. På WLIB AM: King of the Wigflipbjuder Madlib bland annat in Guilty Simpson som aldrig låtit bättre än på stenhårda Blow the horns on'em, ett spår som endast överträffas av Gamble on ya boymed Defari.

Musik att lyssna på medan man fingrar på den sista Wire-boxen som nu finns att köpa på nätet. Men inte nog med det. I väntan på att MF Doom ska få tummen ur och göra en uppföljare till 2004 års Madvillainyhar Madlib passat på att mildra sin egen (och andras) abstinens med ett remixalbum, Madvillainy 2: the Madlib remix, och det är så klart hur bra som helst.

På skivbolaget Stones Throws hemsida förklarar man skivan med att det är som att återupptäcka en gammal vän. Det står även att Madlib kontinuerligt skickar musik till Doom att välja och vraka från. Puh, livet kan ju vara tuffare än så.

Vad håller Doom på med? Om Annika Norlin plötsligt började skriva låtar åt mig skulle jag tamejfan lära mig sjunga - fortare än kvickt.