Jasså jaha, äggaröran var bra!

Inget för vegetarianer, men mina vänner hemföll till stående ovationer över den knaperstekta baconen, de inälvsfyllda korvarna och den förbenade äggaröran.

Jag botaniserade i museishopen och bestämde mig för ett par vykort med motiv av den enda målning av Kirkeby som jag gillar: Utan titel, olie på lærred, 2008, bestående av tre färgfält - ett brunt, ett grönt och ett gult. I kanten på det gröna, eller gula om man så vill, finns det också bottenlöst svart som bör betraktas som en skugga.

Helgen efter betade vi av Statens Museum för Kunst Reality Checkoch fick vänta en timme på att The flying Steamrollerav Chris Burden skulle flyga.

Jo, det var väl kul. 10 zoner och 30 konstverk fick mig dock bara att reagera ett par gånger. Farbtest, die Rote Fahne 1968, 2002videokonst av av Felix Gmelin fick mig att tänka på mitt liv under den röda fanan. Hur jag sprungit gatlopp i tron på en bättre värld - till vilken nytta?

Zoe Leonards Mouth Open, Teeth showingmed 162 dockor uppställda som en armé fick mig att rysa av obehag. Jag skrattade åt titeln Minnet av min mors underkläder förvandlat till brandskyddsimpregnerat draperiav Annika von Hausswolff. Men sedan hände det inte så mycket.

Jag bläddrade ointresserat i ett fotoalbum där konstnären retuscherat bort sig själv, blev förbannad på en hämningslös hyenafotograf som fotograferade olyckor med döda människor. Ryckte på axlarna åt videokonsten.

Kaffet var hyfsat gott. Kakan smakade äggaröra, men gick ner.

I museishopen hittade jag en bok om Chagalls Daphnemotiv (Prestel). Strax efteråt hittade jag dock Street Sketchbookav Tristan Manco (Thames & Hudson) och blev lycklig, inspirerad och tagen. Jag är inte mycket äldre än de "unga" konstnärerna på Statens museum, därför anklagade jag mig aldrig för att vara mossig, vilket hade varit lätt gjort. När jag fick ta del av de unga genierna och deras generösa uppvisning i skisskonst och processarbete föll minkonstrunda på plats.

Tack museishopen!