Krigets skugga faller tungt
De många minnenas år får gå åt sidan för den toscanska barndomen, han är född i Livorno. Minnesproduktionen följer inga linjära mallar.
I små prosaberättelser gör han strandhugg i sin egen barndom, det är klart att tiden har gjort minnena blekare, men ändå berättar han med en levande närhet om den lille pojken Carlo och hans värld.
Det är små minnesbilder som har etsat sig fast i Carlo Barsottis huvud, några ord som har följt med honom hela livet eller ett begrepp med hög abstraktionshalt. Allt från den dagen han föddes på en skakig biltur till sjukhuset, där han kom fram i sin helhet. Detta återkom hans mormor till varje gång han var bångstyrig och hittade på hyss. Anledningen till allt detta och hans bristande normalitet, var just skakningarna i bilen när han började titta ut. Bilen var en Fiat Balilla.
För Carlo var detta tal inget bekymmer, han tyckte om att inte vara normal.
Det var svårareatt förstå ordet leukemi som tog hans kamrats liv, på kort tid bara försvann han och på dödsbädden var det nästan inget kvar av honom i den fina kostymen. Men han var ovanligt rosenkindad, han Alfredo.
Och så detta att pappan ständigt var borta och frånvarande, det gick inte att begripa sig på ord som motståndsrörelse och partisaner, men det var lätt att se den röda halsduken som signal och attribut.
Att leva i krigets skugga och ibland i krigets epicentrum ställde stora krav både på försiktighet i uppträdandet och en varsamhet med orden. Både bomber, prickskyttar och tyskar krävde den största försiktighet.
Det är självklart att sådana påfrestningar under flera år präglar ett helt folk och påverkar både sammanhållning och synen på framtiden.
En sak är så påtaglig i Carlos toscanska barndom det är den stora styrkan inom familjen, om Carlo behöver hjälp så finns det alltid en moster eller morfar till hands. Och Carlo minns särskilt morfars berättelser både om motståndsmän och amerikaner.
När kriget krypernärmare familjen då flyttar den ut på landet, till människor de känner och alla lyckas överleva dag för dag under mycket små förhållanden. Att få ett stekt ägg på en smörgås är lika sällsynt som att se en neger på Konsum i Gislaved på 1950-talet.
Carlo Barsotti talarom sin uppväxt med glädje och värme, han minns utan bitterhet och gnäll de svåra åren under kriget. Han återberättar som ett barn med fäste i nuet och hans barndom är fullt upptagen av vardagen, han har inte tid att tänka på det stora kriget. Men han förstår att akta sig och inte berätta allt man ser eller hör. Inte om Nerina och tyskarna ….
Boken har ett antal svartvita bilder både på cypresser, olivträd och pappa Otello på vespa redan 1946 och så många bilder ur familjealbumet.
Jag glömde att berätta att Shanghai, är en stadsdel i Livorno.
