Kvinnorna får sopa upp

I Den översvämmade hjärnan - en bok om arbetsminne, IQ och den stigande informationsfloden av Torkel Klingberg (Natur & Kultur) påstås det att vi kan utveckla vår hjärnas kapacitet. Vår hjärna ser likadan ut som en stenåldersmänniskas gjorde för 40 000 år sedan, men vi behöver inte drabbas av koncentrationssvårigheter och mindervärdeskomplex för att vi inte kan ta in all den information som internet, mobiler, televisioner, reklam och radio utgör idag. OM vi lär oss sortera!

Klingberg är professor i kognitiv neurovetenskap och tar CNN som ett exempel för var gränsen för våra hjärnors kapacitet går. Han menar rent fysiskt.

Min gräns är betydligt snävare än så. Att hålla reklamkampanjer, direktreklam, telefonförsäljare, konsumentinformation och P3-pladder stånget är utmattande i sig. Min hjärna må vara liten, men det är definitivt slöseri med utrymme att öda tid och energi på reklam. Särskilt nu när jag insett att jag dessutom är hjärntvättad! Så trots att Ajax och Universal desinfekterat soptunnan i pannloben, så har hjässan fyllts på med annat mediefiffel utan att jag vetat om det.

Ta krigsrapporteringen. Jag har trott att det bara finns män där ute i stora världen. Män som bestämmer, krigar, beslutar, är strateger, våldtar med mera. Men det är bara för att jag har trott på vad de sagt. Trots att jag är fullblodsfeminist (och stolt över att vara det) så har jag genom årens lopp börjat tro att världens kvinnor haft fullt upp med att rensa upp i förstörelsen efter det män slagit sönder. På så vis har vi kvinnor funnit vår plats, och inte haft tid att ägna oss åt större, mer världsomfattande spörsmål. Män krigar, kvinnor gråter. Det är min världsbild, eftersom jag tittat på tv.

Döm om min förvåning när det visar sig att det ibland är lugnt på gatorna både i Israel och i Palestina. Att människor går till skolan utan att sprängas i luften! Att de ibland handlar mat och småpratar över en kopp kaffe! Och att det finns en stark kvinnoorganisation kallad Jerusalem Link med både israeliska och palestinska kvinnor som har många förslag på hur man ska uppnå fred! Visserligen är det ingen som lyssnar på dem eller kablar ut deras radikala fredsbudskap till världens alla hörn. Men de finns! Och de är starka! Döm om min häpnad när jag fick reda på att den serbiska kvinnorörelsen lyckades få 600 000 kvinnor att gå och rösta bort Milosevic våren 2000! Sitter dessa kvinnor i regeringen nu? Nej, de är tvungna att sopa upp först, ta hand om barnen, bygga nytt. Men de finns!

Gång efter annan tror jag mig få veta något. Efter ett tag visar det sig att den information, som jag svalt hel, är filtrerad och snuttifierad till vattgröt. Män syns i media 75 procent, kvinnorna de återstående 25 procenten. Och då oftast som gråtande offer, troféhustrur eller i våldtäktsstatistiken. Trots att mitt mentala soprum är fyllt till bredden av pensionssparande och elbolag så har jag lyckats sorterat lite, och det känns bra nu på vårkanten.

Ann Hingströmskriver krönika i Allehanda var onsdag.

hingstrom@ebox.tninet.se