Lilleman

Mina tankar

Nöje • Publicerad 12 december 2002

(Universal) Så var han tillbaka, den lilla mannen med de alldeles för stora orden. "Mina tankar" är uppföljaren till fjolårets "Tonårstankar". Villigt ska jag erkänna att jag höll mig långt borta från debutalbumet. Efter ett par genomlyssningar är domen över skiva nummer två: Tjatigt, mycket tjatigt. Lyckas någon undkomma åldersnojan på "Mina tankar" blir jag mer än imponerad. Otaliga gånger mässas siffran 16 ut över beatsen. Om Lilleman hade gjort bra musik hade han kunnat få vara i blöjstadiet för min del. Texterna om brudarna, om livet i Lindängen, om att knäcka MC:s känns fruktansvärt oväsentliga. Man vill liksom höja på ögonbrynen med ett sarkastiskt "So?". Flyt eller flow nämns gärna inom hiphopen. Tidigt misstänkte jag att jag inte skulle behöva använda det i den här recensionen. Lilleman besitter nämligen inget. Han rappar som en cykel rullar över dåligt lagd kullersten - knaggligt. Den enda gång skivan strävar mot en högre nivå är i duetten med Blues i "Föräldrar". Den halva poängen ni ser ovan har inget med Lillemans kullerstensrapp att göra utan med att beatsen för det mesta inte är helt fel på det. Text: Rebecca Hallin

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se

Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.