Med magen full av musik

En god förälder tar på sig sitt barns musikaliska fostran. Att sedan barnet ifråga inte är fött än, så där i rent formella termer, det är ingen ursäkt för att smita undan sitt ansvar.

Det är "T minus six" i babylandför min del. Om sex dagar kan jag, kanske, börja ana vilken sorts personlighet vår lille gosse är. Om han är hårdrockare eller punkare, alltså, eller en typisk liten indiekille i blöjor. Gud förbjude att han föredrar dansband. Det vore förstås det enda sättet att göra revolt mot den stofilförkalkade föräldragenerationen i mitt hushåll.

Nå, hellre förekommaän förekommas. Barn som ligger i magen lär ju kunna uppfatta ljud, enligt experter som samtliga upplevt saken på ort och ställe och därmed vet vad de pratar om. Fisk och Mozarts sonater gör barn kloka, sägs det (sambandet är oklart), medan blotta ljudet av hur far korkar upp en konjaksflaska kan få dem att börja gråta och ringa socialen.

För att ligga i framkantplacerade jag härom kvällen hörlurar på den blivande ömma moderns mage. Som tur är har den blivande ömma modern humor.

Hur hög volym vill man ha när man ligger i magen? Säkert rätt rejäl. Man har ju trots allt vatten i öronen. Jag gick ut mjukt, med Jan JohanssonsJazz på svenska. Piano och bas, bör gå igenom hyfsat, och stämningen av lugn melankoli borde inte skrämma någon som mest ligger och såsar, lyckligt ovetande om det överhängande vräkningshotet.

Någon reaktion?Nä. Modern, som spelar i orkester (en seriös sådan utan såna där härligt oseriösa instrument förstärkta med el), har redan märkt att gossen blir lugn av musik. Men livfulla stycken med kraft kan få honom att tända till och böka runt som en liten delfin i en tvättmaskin.

Alltså: På med lite trummor! Bo Diddleyi en av sina gungiga 50-talsinspelningar. Jag vet inte exakt vad jag väntar mig, förstås. Inte direkt att han ska börja sparka i takt, eller applådera. Stående ovationer? Helst inte, för moderns skull. Men en liten reaktion, bara?

Vi testar U2's New Year's Day. Mycket piano igen, tydlig basgång och trumbeat. Vi har visserligen precis missat nyårsdagen, men det vet ju inte han.

Jo, nu blir det faktiskt lite rörelse där inne. Fast är det bra eller dåligt? Vill han höra mer, eller undrar han om vi inte kan sätta på något med Thor-Freddyz istället?

Beatles måste han jufå höra innan han går och blir född och allt bara går utför. Hey Jude är mysig. Mera piano och så ett långt na-na-na-naa-parti. Måste gå hem. Men nä. Killen håller kanske på Stones?

Vi testar ett tjyvknep. Povel Ramelsvackra Underbart är kort. Den kan nämligen den ömma modern alla orden till, och förstärkt med sång finns det inte en chans att lillen missar alla bra vibrationer. Och vad händer? Inte ett skvatt, faktiskt. Om ungen diggar musik så är det uppenbarligen för att softa.

Nu går jag och funderarpå vad som är bra förlossningsmusik. Man får ha det på vissa BB-mottagningar. Born To be Wild, kanske? Eller Beatles Birthday? Ebba Grön med Vaskarubli? The Kids Are Alright?

Men tyst! Vad var det där? Magknorr? Å nä. Jag vet nog. Precis så där låter det när någon applåderar under vatten.

Lars Thulinpatentsöker skivkonceptet Absolut Vagga.

lars.thulin@allehandasyd.se