Nu vilar Nolles palettkniv
För några veckor sedan lämnade Arnold Nolle Svensson jordelivet, 93 år gammal, och nu ligger hans palettknivar stilla och färgen torkar på hans paletter för gott.
Just det där diket har vi sett i otaliga variationer genom Nolles måleri - han har fångat det i sommarprakt så mäktig att diket knappt syns, han har sett skönheten i dess karga, färglösa vinterdräkt och han har skildrat övergångarna dag för dag, vecka för vecka, månad för månad. Han behövde inte lämna sin ombonade om än stökiga ateljé för att hitta bilder - som ha sade: "Det är ett nytt motiv varje dag".
Det är ett uttalande av en sann impressionist. En konstnär som lyckas fånga den omärkliga förändringen, den lilla rörelsen som gör skillnad, de olika årstidernas ljus, de olika timmarnas färger. Det krävs en stor känslighet för att se, uppleva och tolka naturens skiftningar.
Den känsligheten hade Nolle. Jag försöker inte vara familjär genom att kalla honom Nolle, det var så han hette på Österlen. Frågade man efter Arnold Svensson fick man inte alltid svar men Nolle, det vet alla vem det är.
Jag träffade honom 1998 och gjorde ett reportage inför Konstrundan som han alltid var trogen. Han var 83 år och redan då tyckte vi att det var en aktningsvärd ålder - hur länge skulle han egentligen orka måla? Jag ställde frågan och fick svaret: "Det är så enkelt, förstår du, att jag helt enkelt inte kan låta bli att måla".
De följande åren efter mitt reportage når han allt större framgångar och de kröns av flera stora utställningar på Gösta Werner-museet i Simrishamn under 2000-talet. Utställningarna sålde slut första dagen. Nolles popularitet på Österlen var, och är, grundmurad och omfattande. Med rätta.
För att fotografen Thorsten Persson skulle få riktigt bra bilder bad vi Nolle att lägga lite färg på en duk med sin palettkniv - han använde sällan pensel. Det gjorde han gärna, tog fram en liten fyrkantig duk och lade snabbt och enkelt upp ett stilleben föreställande ett äpple. "När jag är trött på vintern målar jag äpplen och tulpaner. Men de ska vara röda" sade han och ett rött äpple blev det.
När vi skulle gå gav han mig tavlan med en enkel gest. Jag tog emot gåvan. Sedermera gav jag bort den till en kvinna som förtjänade den.
Till påsk vill vi se en minnesutställning med en av Österlens stora landskapsmålare genom tiderna.
