Resultatet är ointressant
Det finns inte en målarkurs som inte ska avslutas med en utställning, barnen på dagis eller i skolan kan inte göra ett skapande bildprojekt utan att resultatet ska visas upp, gärna i tidningen om det går. Det finns inte en skrivarlinje som inte ska avslutas med en antologi med deltagarnas texter. Och självklarast av allt är att repeterar man in en pjäs, oavsett om det är en dramakurs för vuxna eller i småskolan, så ska föreställningen visas upp - inför föräldrar och skolkamrater kan jag leva med men inte när man gör anspråk på att ta upp allmänhetens tid med vad man gjort.
Och lika självklart ska vi tycka att det som visas är bra. Dikterna i antologin, tavlorna från målarkursen och pjäsen med skolungar. Det hänvisas till vilket arbete som lagts ner, bara det att man ägnat några timmar på projektet ska generera beröm. Resultatet ska räknas och ge en sorts glans åt utövarna.
Men så är ju hela samhället nuförtiden. Alla vill vara idoler, programledare i tv, sångare och artister och allt ska visas upp och blir man hyllad då är man något och har betydelse. Alla ska skriva böcker om sina liv även om de inte har något liv att berätta om och inte kan skriva och många av de så kallade kändisarna vill gärna göra sidokarriär som konstnär. Det de åstadkommer är för det mesta uselt och utan varken mening eller betydelse.
Det är klart att den här massmediala inställningen, meningen med livet är att synas i press och tv, återspeglar sig ut i samhället och upp och ner i åldrarna. Allt handlar om att visa resultat, att leverera.
Den stora förloraren är handlingen, den läkande och givande och stimulerande handlingen att skapa något. Det är fantastisk bra och kul att gå en målarkurs en sommar, det är uppbyggligt att gå en skrivarkurs och det är inspirerande och kreativt att jobba med en teaterpjäs. Att befinna sig mitt i en skapelseprocess är balsam för själen och en underbar terapi för oss slitna nutidsmänniskor och det är just det som är det stora värdet.
Att visa upp resultatet av denna goda och fruktbara möda är inte nödvändigt och i många fall rent av förödande. Motivet att göra något kreativt behöver inte vara att ge någon annan en upplevelse via det man gjort utan starkast är kraften i att ge sig själv upplevelse av att skapa något som inte funnits tidigare.
