Rockgitarristernas egen favorit
Det låter som det gamla receptet för korthajar: "You gotta know when to hold'em and when to fold'em". Men 67-årige James Burton, som i kväll kan upplevas live i en Elvishyllning på Rosenhagen i Anderslöv, vet vad han pratar om.
Förutom att ha varit Elvis gitarrist och bandledare 1969-77 har han haft en makalös karriär som studiomusiker. Ricky Nelson, John Denver och Elvis har varit stora arbetsgivare, men även EmmyLou Harris, Sinatra, Gram Parsons, Merle Haggard, Buck Owens, Monkees... meritlistan är löjligt lång.
– Hur många inspelningar jag gjort? Tusentals, kanske uppåt en miljon, säger gitarrlegenden utan att låta skrytsam. Egentligen har han förstås ingen aning.
– Jag gillar mitt jobb, och att jobba med bra sångare och bra musik, förklarar Burton, som under tiden med Elvis ofta hade studiobokningar på dagarna och shower på kvällen.
Alltihop dels för att James Burton är just en sådan gitarrist som lärt sig vad som passar en låt, dels för att han tidigt utvecklade en egen stil som gav extra krydda åt låtar i gränsmarkerna mellan rock och country. Stilen "chicken pickin' " – inte döpt av Burton själv – innebär ett samtidigt spel med plektrum mellan tummen och pekfingret samt ett extra plektrum på långfingret.
– Jag kom ju från en countrybakgrund, och mixade ihop de influenserna med rhythm'n'blues, rockabilly och andra stilar, berättar han.
När Burton började som studiomusiker på 50-talet, som blott tonåring, fanns det inte lika bra gitarrsträngar som i dag. Burton experimenterade med banjosträngar, vilket gav honom nya möjligheter att böja och hålla toner. Samt massor av efterföljare.
– Jag känner mig väldigt ärad av att så många duktiga musiker uppskattar min stil, säger Burton, som kan ståta med"fans" som Eric Clapton, Jimmy Page och John Fogerty.
Och hur kommer man dit, bortsett från lite talang och åratal av övande?
– Mitt viktigaste råd är att man måste vara uppmärksam, säger Burton.
– Lyssna på låten, lyssna på sångaren och de andra musikerna. Försök inte överarbeta, utan var på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Ibland är det bästa att inte spela alls.
Sin egen Less is more-inriktade stil kallar han precis och "pointed", riktad. Han påstår sig gilla att spela allt möjligt, även mindre subtila stilar som heavy metal.
– Det som fortfarande gör det intressant för mig är att jobba med nya artister, nya unga förmågor och att få vara kreativ. Elvis Presley ville egentligen att James Burton skulle samla ett nytt band åt honom redan till hans '68 comeback special. Men Burton var i studion med Frank Sinatra, så Elvis samlade istället sitt gamla 50-talsband. På frågan om Elvis var en krävande arbetsgivare svarar Burton så här:
– Nej, inte alls. Det var underbara år och väldigt behagligt.
– Jag hade all frihet jag behövde för att vara mig själv och hålla min stil. Det var ett bra jobb!
Samtidigt berättar han hur Elvis var noga med att allt skulle låta som på skivorna. När Burton spelade ett annat solo kunde sångaren vända huvudet över axeln och fyra av en "vad håller du på med nu"-blick.
Saknar han Elvis? Klart.
– Vi var nära vänner. Framför allt saknar jag hans humor och alla kul saker han gillade att hitta på. Elvis var rolig att vara med. James Burton lever med frun Louise, två barn och två barnbarn hemma i Shreveport, Louisiana. Men han framträder fortfarande relativt ofta, och är särskilt stolt över sin egen skapelse, "The James Burton International Guitar festival". En tredagars festival och mässa, vars syfte är att samla pengar till fattiga barn. Eller gitarrer, egentligen. 2005 delade han ut över 600 akustiska gitarrer på skolor och sjukhus.
– Jag vill ge något tillbaka till ungdomarna, förklarar James Burton. Och för dem som inte är duktiga på matte eller läsämnen så är musiken något aktivt att göra.
– Kanske kan det ge dem en karriär, kanske tycker de bara att det är roligt att kunna spela. Men vem vet, någon av dem är kanske en ny Jimi Hendrix?
Lars Thulin
0410-545 20
lars.thulin@allehandasyd.se
James Burtons tre favoritgitarrister:
– Bara tre? Jag känner och gillar så många.
– Chet Atkins var en av mina mentorer. Och Merle Travis, och Les Paul.
– Men det finns många unga också som är bra. Som Eric Johnson och Brad Paisley.
