Rockkarriär i skuggan av Elvis

Larry Cole, eller kort och gott Cole som han föredrar, deltar svenska The Cadillac Bands Elvisrevy, som med anledning av "The Kings" 30-åriga frånvaro just nu reser runt i Sydsverige. Showen kan bland annat ses på Anderslövs Rosenhagen på lördag, och inbegriper två killar som Cole har den största respekt för. James Burton och John Wilkinson, gitarrister i Elvis TCB Band.

– Fantastiska killar. Att spela med dem är lite surrealistiskt, som en dröm, berättar Las Vegas-musikern och låter det tala för sig själv att han äger två Fendergitarrer av James Burton-modell.

Cole var bara tre år när Elvis dog. Men han är uppfödd med "The King".

– 50-talsperioden är bäst, framför allt Sun Recordsinspelningarna. Men allt han gjorde var bra, hävdar Cole.

– Okej, kanske inte allt, medger han sedan, pressad på om verkligen Elvis era som filmstjärna gav så mycket minnesvärt.

– Det var kanske inte så lyckat när han exempelvis skulle sjunga för en ko! skrattar Cole. Men man får tänka på att de låtarna skrevs till ett filmsammanhang, och där funkar de bra. Två plattor med egen musik har Cole hunnit med. Någon distributör har han ännu inte på våra breddgrader, så nyfikna får komma på spelningarna. Eller kolla in Cole på nätet.

– Jag gillar att resa, så det gör jag över hela världen, berättar han. Jag tycker nästan bättre om att framträda i Europa än i USA. Och jag säljer nog mer plattor i andra delar av världen än hemma.

– Nyss var jag i Taiwan och spelade, och där var det... ja, det var annorlunda, den saken är säker! säger Cole med ett skratt.

I fjor lyckades han bli invald i Tennessee-baserade "Rockabilly Hall of fame". Även om det inte är lika stort som att väljas in i Rock'n'roll-motsvarigheten, där kravet är att ha varit verksam som artist i minst 25 år, så kan Cole i alla fall skryta med att vara med i samma "klubb" som exempelvis Jerry Lee Lewis, Buddy Holly och Stray Cats. Cole lär dessutom vara den yngste medlemmen.

– Det var där jag började, med rockabilly och Carl Perkins-grejen. Sedan hade jag en period av Nashville-stil, och numera är det rätt och slätt rock'n'roll.

– Men att vara med i Hall of fame är mer en ära än något annat. Det kanske gör det lite enklare att få spelningar, förstås.

Det har börjat röra på sig med intresse och radiospelningar för hans låt Where My Rainbow Ends. Cole håller hoppet uppe om en egen hit på hemmaplan.

– Det är märkligt, säger han, den musik jag gör är inte i samma stil som Elvis, men överallt där jag framträder stöter jag på Elvisfolket.

Kanske beror det på att Cole spelat in och turnerat med Jordanaires, vokalgruppen som även stöttade Elvis Presley.

– Vart jag än kommer i världen så känner folk till Elvis. Hans musik är universell, säger Cole.

Vad var det då som gjorde "The King" till "The King"?

– Det är väldigt svårt att sätta fingret på det, tycker Cole. Men det var mer än bara musiken, den saken är klar. Om jag visste vad det var skulle jag använda det i min egen karriär.

– Jag vill inte dö ung, dock! skyndar sig Larry Cole att tillägga.

Lars Thulin

0410-545 20

lars.thulin@allehandasyd.se