Steve Earle

E-squared/Epic Man kan utan överdrift påstå att Steve Earle har en väldigt hög lägsta nivå, och har man en gång fallit för hans punkdrivna och taggtrådsdistade countryrock... ja, då är man fast. Steve Earle har kallats "The hillbilly Bruce Springsteen", den nye Hank Williams och countryns räddare, men det var innan han blev knarkare på heltid, pantade sina gitarrer, slutade skriva låtar och var borta ur rampljuset under fyra års "Trouble with the law". Fängelsedomen kan mycket väl ha räddat texastuffingens liv. En dos "Jailhouse rock" visade sig nyttig, för när han muckade från finkan sprudlade han av kreativitet och klämde ur sig sex album på lika många år. "Jerusalem" är på många sätt en viktig skiva. Earle, har förvisso aldrig hymlat med sitt politiska engagemang och är en aktiv motståndare till dödsstraffet sedan han bevittnat en avrättning. Men naturligtvis ojade sig de hårdsminkade nickedockorna i alla amerikanska soffprogram över "John Walker´s Blues" (som handlar om amerikanen John Walker Lindh, som stred med talibanerna). En del gick så långt att de kallade Earle för förrädare! Samma konservativa amerikaner som missuppfattade Springsteens "Born in the USA", missuppfattade naturligtvis också den här låten, kallade den anti-amerikansk och avfärdade den innan de ens hört vers två. Så typiskt. Vad han i själva verket gjort är att skriva utifrån Lindhs perspektiv. Kan man sin Earle, känner man igen hans traditionella ackordföljd, och kan man sin historia är det uppenbart att han snott gitarrfiguren från "Jumpin´Jack Flash", i "America v 6.0", men han menar underförstått att det finns en hel del som inte är " a gas". I "What´s a Simple Man to Do", har han recyclat orgelriffen från The Texas Tornados "Adios Mexico". Låt er inte luras, "Jerusalem", är i själva verket en patriotisk platta. Earle, har prickat in storformen och gjort ett av sina absolut bästa album. "Conspiracy Theory" och "The Truth" är halvsega, men resten är fenomenalt.