Vem ska läsa alla dessa böcker?

Som vanligt var gumman barhuvad. Hennes ljusa, grånande hår var inoljat, råttsvansflätat och uppsatt med en bit hornkam, som stack fram i nacken. Eftersom hon var liten till växten, träffade slagen själva hjässan.

Hon gav till ett skrik, men mycket svagt, och plötsligt segnade hon till golvet fast hon hann lyfta bägge händerna mot huvudet. I den ena höll hon fortfarande panten. Då drämde han till av alla krafter, först en gång och sedan en gång till, med hela yxhuvudet och hela tiden tvärs över hjässan. Blodet forsade som ur ett glas, som stjälpts omkull, och hon föll ner på rygg. Han steg undan och lät henne falla och böjde sig genast över henne och betraktade hennes ansikte; hon var redan död."

Det produceras osannolikt mycket böcker av alla de slag och storsäljare är deckare. Det sägs att vi läser mer än någonsin och det är ju bra men frågan är vad vi läser?

Just pågår vårutgivningen av böcker för fullt. Vaktmästaren på tidningen släpar upp stora pappkartonger fyllda med böcker till mitt arbetsrum. Jag bokstavligt talat vadar omkring bland bokhögar – de som hälsat på mig vet att det är sant. I går satt jag med en ny sändning från ett par av våra största förlag och ställde frågan högt rakt ut i rummet: vem ska läsa alla dessa böcker?

Ja, enligt en del undersökningar är det kvinnorna i första hand som ska göra det.

Om jag gör en liten ovetenskaplig undersökning av de senaste veckornas inkomna bokhögar är det livsstilsböcker om mat, trädgård, inredning, hälsa och bantning, olika slags självbiografiska böcker om olika mer eller mindre märkvärdiga livsöden – och framför allt deckare – som vi ska läsa framöver. En del "riktiga" romaner också och så en liten skvätt diktsamlingar som få eller ingen kommer att bry sig om.

Jag tycker om bra deckare. När de är som bäst är de goda speglingar av vårt samhälle. I sämsta fall blott orgier i sex och blod som blir allt brutalare för varje år som går. En annan fördel med deckare är att de oftast är rakt och linjärt skrivna – de beskriver ett skeende under ett antal dagar eller månader från A till Ö utan allt för besvärande problematiseringar och filosofiska undertexter. Det är med andra ord väldigt lättläst och därmed perfekt för den stressade nutidsmänniskan.

Ingen läser längre klassikerna. Få av dagens unga vet ens vilka de är. Och det samlade omdömet från folk jag pratat med i frågan, som ändå vet en del om böcker och författare, är att de är svårlästa och tråkiga. Man orkar inte med Strindberg, de gamla ryssarna och Dickens. Nä, en Wallanderdeckare är perfekt.

Det är dels väldigt uppgivet, dels en felaktig slutsats. De gamla klassikerna är fullt läsbara och väldigt berikande och underhållande. Och spännande! Läs det inledande citat en gång till. Vem tror ni har skrivit det? Jo, en klassiker; Fjodor Dostojevskij och citatet är hämtat ur boken Brott och Straff, som kom ut 1866.

Den kan sägas vara urmodern till alla dagens, psykologiska deckare. Varför inte läsa originalet? Finns på antikvariaten.

Robert Dahlströmskriver kulturkrönika i Allehanda varje lördag.

robert.dahlstrom@allehandasyd.se