1920 – det glada decenniets tunga start

Fred och krigsslut i all ära. År 1920 präglas ändå av våldsamheter och uppror runt om i Europa. Svenska tidningar för fortfarande "krigsdagbok" för att avrapportera det viktigaste från olika fronter.

Krig rasar mellan Polen och Sovjetryssland, mellan Grekland och Turkiet och i Ukraina. I tyska Ruhr utbryter rena inbördeskriget i mars med tusentals döda då en kommunistisk arbetararmé till sist slås ned av regeringsstyrkorna.

Det fortsatt brittiska Irland upplever sin första "Bloody Sunday" den 21 november 1920. Dagen inleds när separatisterna i IRA under den självutnämnda republikens finansminister Michael Collins slår till mot brittiska officerare och agenter i Dublin och dödar 15. Britterna kontrar med att rulla in på idrottsarenan Croke Park där Dublin mötte Tipperary i gaelisk fotboll. 14 civila skjuts ihjäl och minst 60 skadas.

Dåden får våldet på Irland att trappas upp rejält.

"Nya olycksbud från sinnfein-ön. Corks centrala kvarter i aska", skriver Svenska Dagbladet den 13 december, sedan den sydirländska staden till stor del brunnit ner som en följd av strider.

På samma förstasida rapporterar tidningen om en betydligt mer närstående konflikt – som dock aldrig övergår i våldsamheter.

"6 000 ålänningar betyga för rapportörerna folkets längtan hem till moderlandet i väster", lyder rubriken från Mariehamn. Frågan om Åland ska tillhöra Finland eller Sverige har blivit storpolitik och behandlas av det nybildade Nationernas förbund. I december 1920 besöks ön av NF:s rapportörer med Belgiens förre utrikesminister Eugène Beyens i spetsen – som ett halvår senare i sin slutrapport fastslår att Åland ska vara finskt, men med stort självstyre.

Beyens hemland är under tiden tärt och härjat av 10-talets krig.

Unge sjömannen Harry Martinson åker hösten 1920 på kanalen mellan Antwerpen och Vilvoorde, där fattiga bor "i en hoprafsad nödstad av bleck och tjärpapp".

"Deras sträva flamländska röster, hesa av nödens eviga gräl, bådo om lite bräder – om bara lite, lite bräder, goda sjömän!" skriver den blivande Nobelpristagaren i boken Kap farväl! från 1933, om hur de belgiska kvinnorna sålde sig själva för ved, mat och plankor.

Ändå är Antwerpen också en symbol för det mer positiva och fredliga 20-tal som väntar. Här invigs den 14 augusti de sjunde olympiska sommarspelen, de första sedan Stockholms-OS 1912. En av stjärnorna är 23-årige finländaren Paavo Nurmi, med tre OS-guld i löpning.

Redan i april avgörs dessutom sommarspelens ishockeyturnering, där ett svenskt landslag bestående av bandyspelare sensationellt går till final mot Kanada. Förlusten med 1-12 följs sedan av ett märkligt spelsystem där Sverige tvingas spela om först silvret och sedan bronset och till sist landar som fyra i turneringen efter USA och Tjeckoslovakien.

Samma kväll som bronsmatchen förloras är läget oroligt på Stockholms slott. Kronprinsessan Margareta, gravid i åttonde månaden med sitt sjätte barn, får ont i örat och börjar få feber. Hälsoläget förvärras snabbt och två dagar senare, den 1 maj 1920, är hon död.

"Kronprinsessan borta! Är det möjligt? Är det sant? Varför? Varför? Ack, frågor, frågor, utan svar!" skriver Ida von Plomgren på Svenska Dagbladets förstasida.

Hjalmar Branting, som i mars blivit Sveriges förste socialdemokratiske statsminister, får dödsbeskedet mitt under sitt förstamajtal på Gärdet som han snabbt avbryter.

– Nu har solstrålen i Stockholms slott slocknat, säger Branting till sina ministrar på ett extrainsatt regeringsmöte.

Den 14 maj 1920 kantas gatorna av hundratusentals när 38-åriga Margareta, kusin till kung Georg V av Storbritannien, begravs i Stockholm.

Hundra år senare sitter hennes sonson på den svenska tronen, som kung Carl XVI Gustaf. Och kusinens sondotter Elizabeth II regerar i London.

Men det är en annan historia.