Antisemitiska brott ökar kraftigt i Tyskland
Under 2019 begicks omkring 2 000 politiskt motiverade brott mot judar och judiska institutioner, jämfört med 1 799 året innan. Det framgår av den årliga sammanställningen av politiskt motiverad kriminalitet från inrikesdepartementet i Berlin, som tidningen Welt am Sonntag tagit del av.
Rapporten, som presenteras av inrikesminister Horst Seehofer och Tysklands federala polischef Holger Münch på tisdag, visar också en generell ökning av politiskt motiverad brottslighet i Tyskland. Drygt hälften av alla sådana brott kan tillskrivas högerextremister, som sammantaget begått fler brott än 2018. Den vänsterextrema brottsligheten är knappt hälften så stor, men har å andra sidan ökat kraftigt det senaste året.
Hög nivå
– Vi befinner oss tyvärr på en av de högsta nivåerna sedan vi började föra statistik, säger Thorsten Frei, vice gruppledare för förbundskansler Angela Merkels kristdemokratiska union i förbundsdagen.
Framför allt delstaterna Thüringen och Brandenburg, båda i forna Östtyskland, noterar stora ökningar av politiskt motiverad brottslighet.
Jörg Radek, vice ordförande för polisfacket GDP, upplever att tröskeln för att använda våld har sjunkit.
– Det är ett uttryck för ökad självsäkerhet. Man bedömer att det accepteras av samhället, säger han.
Varnar för massflykt
Tysklands utrikesminister Heiko Maas gick så sent som i januari ut och varnade för att stora grupper av judar kan komma att lämna landet om staten inte får bukt med det växande judehatet. När Tyskland tar över EU-ordförandeskapet i juni kommer kampen mot antisemitism att ha högsta prioritet, försäkrade han.
Omkring sex miljoner judar mördades av Adolf Hitlers regim i Nazityskland 1939-1945.
Fakta: Lång historia av judeförföljelser
Antisemitism är fientlighet, förföljelse eller fördomar mot judar som etnisk eller religiös grupp.
Termen myntades 1879 av den tyske journalisten Wilhelm Marr, för att beskriva de judefientliga kampanjer som då pågick.
Historien av judeförföljelser är lång och kan dateras minst tillbaka till åren 38-41 e.Kr., då det förekom massakrer på judar i Alexandria som ett resultat av konflikter mellan stadens grekiska och judiska befolkningsgrupper. Under den tidiga medeltiden stöttes judar successivt ut ur det kristna romarriket, och fråntogs bland annat rätten att bygga synagogor, inneha statliga ämbeten och gifta sig med kristna. Samtidigt började rykten och myter att cirkulera, till exempel att judar dödade kristna barn och använde deras blod vid sin påskfest.
I samband med korstågen från slutet av 1000-talet till 1200-talets senare del förekom både spontant och organiserade övergrepp på judar. Vid några tillfällen fick påvemakten ingripa för att förhindra att judarna helt utrotades, då de trots allt var Gamla testamentets folk.
När Ferdinand II och Isabella I återtog Iberiska halvön från morerna i slutet av 1400-talet inleddes en omfattande fördrivning av judar från Spanien, och omkring 200 000 judar och judar som konverterat till katolicismen spriddes till övriga medelhavsländer, Västeuropa och Amerika. Franska revolutionen 1789 medförde stegvis förbättrade villkor för judarna i Frankrike, samtidigt som motreaktioner uppkom under hela 1800-talet.
Mot slutet av 1800-talet tilltog den antisemitiska propagandan i Frankrike. Vid samma tid bildades politiska partier med antisemitisk agenda i Tyskland och Österrike. 1920 grundades det tyska nationalsocialistiska partiet under Adolf Hitlers ledning, och nazisternas maktövertagande 1933 blev början på en utrotningskampanj som saknar motstycke i historien. Under Förintelsen 1939–1945 dödade den nazityska regimen omkring sex miljoner judar i ett industriellt organiserat folkmord.
Källa: NE
