Holtz glänste när Djurgården hade fest
Djurgårdens supporterförening hade på torsdagskvällen bjudit in till den årliga – i blårandiga kretsar närmast högtidliga – Järnkaminernas dag, vilket förutom storpublik, tifo, och bra stämning även innebar diverse kringarrangemang.
"Tack för allt"
Den kanske största händelsen, vid sidan av själva SHL-matchen mot HV71, kom före nedsläpp.
Då inleddes festligheterna med att Djurgården och supportrarna tackade av ikonen Andreas Engqvist, som har tvingats avsluta karriären på grund av sviterna av en svår hjärnskakning.
– Tack för allt, jag fick spela inför den bästa publiken som finns, jag kommer alltid minnas den magiska stämningen, sade Engqvist och hade svårt att hålla tillbaka tårarna.
När avtackningen av den landslags- och NHL-meriterade Engqvist var över och domaren släppte pucken iklädde sig den färske JVM-bronsmedaljören Alexander Holtz huvudrollen. HV71 tog förvisso ledningen, men 17-årige Holtz kvitterade per omgående och låg sedan även bakom Dick Axelssons 2–1-fullträff.
I slutskedet av tredje perioden stängde sedan Holtz ner festen med att göra 5–2 i tom kasse.
– Det är riktigt stort faktiskt. Eftersom man själv är djurgårdare är det riktigt roligt att få spela de här matcherna, säger Holtz, som bildade kedja med stjärnorna Axelsson och Patrik Berglund.
– Kul att få spela med "Bulan" och Dick. Det gick bra, det var kul.
Lär av förlusterna
Den senaste tiden har varit hektisk för Holtz, som sedan han kom tillbaka från den nyligen avslutade JVM-turneringen i Tjeckien har hunnit med att spela en match i CHL för Djurgården, 1–3 hemma mot Mountfield, innan torsdagskvällens drabbning på Hovet.
– Man vill tillbaka till Djurgården och göra sitt bästa. Man tar med sig förlusterna också, för man vill alltid vinna, säger Holtz.
HV71:s assisterande tränare Nicklas Rahm menar att hans lag egentligen aldrig var riktigt nära att störa Djurgården.
– Vi får en bra start och gör 1–0 tidigt. Men någonstans tappar vi ödmjukheten och Djurgården får in ett par kassar. Jag ska inte säga att vi slutar jobba, men vi var inte riktigt redo att göra vad som krävdes. Det är första gången jag känner att jag är besviken på vår insats i stort, säger han.
